BM-besök vecka 36

Idag har jag varit på besök hos barnmorskan. Allt såg jättebra och fint ut. SF-måttet låg på 34 men det kanske inte var helt korrekt eftersom lillen i magen låg helt på sniskan, hjärtljuden var på 136 idag och huvudet låg nersjunket men var fortfarande lite ruckbart, men hon var ganska säker på att han hade lagt sig tillrätta.

Idag fick jag också ta ett blodprov i armen! För att kolla så nått med bebisens blodgrupp eller vad det var.

Hon berömde mig även för att jag är och har varit så lugn hela tiden. Hon tyckte det var jättebra att jag har en sån bra inställning till förlossningen.

Bjuder på en magbild från idag, vecka 35+4.

30 dagar kvar

Här ligger jag sömnlös och funderar på om jag ska ta mig upp ur sängen. Har legat vaken sen innan klockan sex.

Igår kväll fick jag några förvärkar men de blev aldrig regelbundna eller starkare som tur var. Så ingen bebis än.

Idag är det en månad eller rättare sagt trettio dagar kvar tills lillplutten är beräknad, så det närmar sig med stormsteg. Idag ska jag även göra ett besök hos barnmorskan för en rutinkontroll, med hjärtljud, stick i fingret och sånt. Ska även ta upp att jag fått fler kraftiga värkar sen sist jag träffade henne.

Men snart är det torsdag och med torsdag så är det den åttonde och jag har då 36 fulla veckor som innebär att jag får föda i Karlskoga!! Så nu kniper jag!

Hur var det nu? Del 2.

Här kommer del 2 på våran historia. Del 2 kommer handla om hur våra liv sett ut sen vi blev ett par. För er som missade del 1 så kan ni hitta den här nedan:

Hur var det nu? Del 1.

Jag och Tobias träffades alltså och blev ett par hösten 2008. De två första månaderna träffades vi enbart en gång, men efter det så började vi försöka med var tredje helg. Fram tills jullovet, efter julhelgen så kom Tobias hem till mig och jag tror att vi spenderade ungefär en vecka tillsammans då, först då kändes det också verkligen att vi var ett par.

Sen så började vi träffas lite oftare, det kom att bli varannan helg istället och även ibland varje om plånboken tillät det. Sen spenderade vi även varje lov tillsammans.

Skolan gick väldigt trögt för min del, jag hamnade efter när jag började tvåan då jag böt inriktning från Teater till Bild och stannade kvar i tvåan, då började jag läsa in ettans bildkurser samtidigt som jag läste tvåan, det var väldigt tungt och verkligen inget jag rekommenderar. Dessutom så behövde jag åka buss till och från skolan varje dag, fyra timmars bussresa varje dag. Jag var hemifrån 12 timmar om dagen och det slet verkligen på mig.

När tvåan var slut och jag började i trean så var jag helt utsliten och visste inte hur tusan jag skulle orka ett helt år till, jag började falla efter i alla kurser, stannade hemma väldigt ofta och struntade i skolarbeten. Då pratade jag med Tobias om möjligheterna att flytta hem till honom och byta gymnasium.

I oktober 2010 var väskan packad och jag satte mig på tåget till Stockholm. Jag började då läsa NV med inriktning juridik, samma som Tobias läste. Det gick rätt bra för mig till en början.

På nyårsafton 2010/2011 så friade Tobias till mig på tolvslaget, väldigt romantiskt och helt underbart gjort av honom, jag blir tårögd när jag tänker på hur fint det var under alla fyrverkerier på den nattsvarta himlen.

Men sen i februari/mars så blev jag tvungen att flytta hem igen, det fungerade inte alls att bo hemma hos Tobias, så vi valde att jag skulle flytta, han skulle gå färdigt och ta studenten och sen skulle han komma efter och bo med mig.

I april så hade jag min egna lilla etta på 31 kvadrat. Sen så kom Tobias hit och flyttade in hos mig i början av Juni. I ettan bodde vi fram tills i december, då vi fick tag på våran tvåa som vi bor i ännu.

Efter december så började vi känna oss ganska klara för att bilda familj, vi båda hade då drömt om ett barn i cirka två år och kände att vi inte kunde hålla oss längre. Sen så fick vi ett plus på graviditetstestet den 29 mars 2012. Och nu sitter jag här, drygt åtta månader senare. 

Jag tänkte nu svara på lite frågor som jag tänkte kunde vara intressanta
*Hur är det att ha ett distansförhållande: Det är allt ifrån hemskt till underbart, inte helt olikt ett vanligt förhållande. Jag och Tobias bodde isär i två år och under de två åren så fick vi det på något mirakulöst sätt att fungera. Jag tror det beror mycket på hur bra ens kommunikation är, klarar man inte att sitta i telefon flera timmar flera dagar i veckan så kanske det inte skulle funka så bra med ett distansförhållande. Men vi pratade varje dag i flera timmar. Sen så träffades ju vi en hel del också, det är nog också viktigt, vi spenderade ju så mycket tid vi kunde tillsammans. Två hela sommarlov till exempel, innan vi flyttade ihop alltså. Det är inte lätt, det kan jag aldrig påstå, det som gjorde att jag orkade iallafall det var det ögonblicket när jag såg Tobias stå och vänta på mig på perrongen, och när jag såg honom kliva av tåget och liknande. Allt annat slutade lixom spela roll i just det ögonblicket och det är så otroligt vackert.

*När visste jag att jag var kär i Tobias: Jag visste nästan redan från början, som jag berättade i del 1 så hade jag kollat in Tobias hela dagen innan vi sa hej till varandra, ingen annan hade varit det minsta intressant, jag visste att det var han jag ville ha. Men jag vet ärligt talat inte, jag vet en sak iallafall, när Tobias friade till mig så kände jag mig iallafall helt säker på att det var honom jag skulle vilja spendera resten av mitt liv med.

*Eftersom vi är förlovade så kanske ni undrar hur det ser ut på bröllopsfronten: Jag och Tobias har länge pratat om hur vi ska göra med bröllop, först funderade vi på att bara sticka iväg och göra det i rådhuset, men nu så verkar vi inte kunna komma överens om något. Vi vill ju gifta oss, men vet bara inte hur det ska gå till. En sak kan jag iallafall dela med mig, det kommer antagligen ske under nästa år om allt går som planerat.  ;) Och det kommer inte ske i hemlighet, så ni behöver inte oroa er!

En sak till jag tänkte på:
Många tror att våran lilla bebis inte var planerad eftersom han är beräknad till december och det är inte särskilt många som vill ha barn i december. Men jag kan berätta att han visst var planerad, ända ut i detalj. När vi började försöka så sa vi att vi inte skulle strunta i någon månad utan bara låta det ske, bebisen skulle ju bli till när den ville. Att det blev just december kanske inte var så lyckat, men vi är superglada ändå för vårat mirakel.

Ny magbild! Vecka 36 (35+2)

Idag ska jag på förlovningsfest hemma hos min bror, så nu har jag klätt upp mig så gott jag kan.

Idag har jag haft lite besvär med magen för övrigt. Haft molvärk och sammandragningar stora delar av dagen, antagligen på grund av att vi firade Tobias igår och det blev rätt mycket stress på mig.

Stort plus!

Vill passa på att ge Systembolaget ett stort plus! Idag var Tobias dit för att kolla vad de hade för något (han fyller ju tjugo idag), och vi är ju nästan nykterister så vi dricker alkohol extremt sällan så alkohol var väl inte så lockande, men han lyckades hitta en lagrad julmust och en alkoholfri glögg!

Så nu är vi nöjda :)

Min åsikt gällande amning

Jag har märkt att amning är ett ganska laddat ämne av någon konstig anledning. Amning ska ju vara något av det mest naturliga som finns. Så jag tänkte ta upp min åsikt gällande det här ämnet, ni som inte håller med mig behöver ju inte bli irriterade för då håller nog inte jag med er heller ;) Smaken är ju som baken och min åsikt är just min åsikt och inget ni behöver hänga upp er på.

Jag kan inte förstå hur sjukt vanligt det har blivit i dagens samhälle att ge ersättning trots att amning skulle ha fungerat. Jag kan enbart se fördelar med att amma sitt barn, man har det alltid med sig, det är alltid lagom varmt, det kostar inga extra pengar (om man bortser från möjligtvis amningsinläggen), det ger en otrolig närhet mellan mamman och barnet och det innehåller alla viktiga näringsämnen som barnet behöver.

Sen kanske ni nu tycker att jag har helt fel. Men helt fel kan jag omöjligt ha, förr i tiden fanns det inge ersättning och hur gjorde de då tror ni? På ersättningspaketen står det klart och tydligt "rådfråga med läkare innan ni byter ut mjölken mot ersättning", ändå så köper alla denna dyra och opraktiska ersättning.

Jag kan väl förstå de som har provat att amma och inte fått det att fungera, då är det väl klart att de tröttnar och börjar använda ersättning. Men jag tycker det är hemskt med folk som slutar eller aldrig börjar amma av någon hellöjlig anledning, typ att det "gör ont", att det är "pinsamt" eller av ren lathet att de typ vill att någon annan ska kunna mata så de slipper ansvaret.

Amning är en helt naturlig och jätteviktig källa till närhet med barnet. Visst jag längtar väl inte efter att slänga fram mina tuttar bland folk, men jag ska verkligen försöka kämpa med amningen för min och bebisens skull.

Det är min åsikt iallafall.

Grattis på din födelsedag

Idag är det tjugo år sen du kom till världen min älskade Tobias! Grattis på födelsedagen min älskling!

Jag har nu varit med på dina födelsedagar i fyra år och hoppas jag får vara med vid många fler! Jag önskar verkligen att jag kunde ge dig mer på en dag som denna, men allt jag har att ge är min kärlek och jag hoppas att du är villig att ta emot den!

Du är så himla underbar och perfekt! Du tar alltid hand om mig och speciellt nu när jag är gravid, du är killen jag alltid drömt om som nu är min verklighet! Jag vet även att du kommer bli världens bästa pappa!

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag hoppas att du får en riktigt bra dag, för det har du verkligen förtjänat!

Dessa bristningar

Det är så himla trist med bristningar. Hade några gamla bristningar på brösten från tonåren innan jag blev gravid, men de syns knappt längre. Men nu har jag så många bristningar att de inte går att räkna. Innan jag blev gravid så hade jag precis börjat gå ner en hel del i vikt, jag gick ner 7 kilo på 1-2 månader. Så att jag skulle få bristningar känns riktigt surt.

De började komma i vecka 17, först på höfterna, sen på brösten, sen insidan av låren, sen nedre delen av ryggen och nu tillslut har de intagit magen och där blomstrar de verkligen. Magen började de dyka upp på runt vecka 28 tror jag.

Nu vill jag inte ha fler!!! Fast man får ju världens bästa belöning när det här är slut.

Hur var det nu? Del 1.

Jag tänker att ni som läser bloggen kanske är lite intresserade av en lite mer detaljerad inblick i mitt och Tobias liv, så jag tänkte berätta lite om vårat förflutna, vår nutid och vår framtid.

Våran historia börjar den åttonde augusti 2008, 08/08 - 2008 alltså. Jag hade nyss fyllt 16 och Tobias var ännu 15.

Vi var på en slags festival i Örebro både han och jag. Jag var där med mina vänner och han med sina. Första gången vi fick syn på varandra var redan tidigt den första dagen. Strax efter att eventet öppnat så skulle man bege sig till det som kallas för "sovsal" för att packa upp sin madrass/sovsäck och liknande.
Jag satt därinne och blåste upp min lilla madrass med några nyfunna vänner som jag hade valt att lägga min madrass vid. Snart får jag syn på en kille som har med sig den största madrassen i hela sovsalen, han sitter vid ett eluttag och blåser upp sin madrass, när han är färdig med det så börjar han gå tvärs över salen. En av mina nyfunna vänner får då för sig att den här killen är någon annan som hon känner och föreslår att han ska placera sin madrass vid oss. Han gör då det, precis brevid min, så jag hamnar vid fotänden på hans. Redan då märker jag att det bubblar inom mig, men än dröjer det ett tag innan vi finner varandra.

Resten av dagen blev väldigt kaotisk för min del, en hel del tid spenderade jag helt ensam då jag kände mig vilsen på den här platsen. Jag spenderade tillochmed några timmar mitt på dagen till att försöka sova, vilket var omöjligt då det både var ljust, jag var inte det minsta trött och det var fullt med liv och rörelse överallt omkring mig.

Runt klockan sju tror jag klockan var så gick jag ut från sovsalen och ställde mig vid dörren ut för att kolla på människorna utanför. Vid en trappa några meter bort så sitter ett gäng med några killar och en tjej, jag la inte speciellt mycket märke till dem, mest eftersom killen från tidigare satt med där och jag var väldigt blyg.
Efter jag stått där en stund så säger plötsligt den där killen "Hej" väldigt glatt till mig. Jag blir helt förvånad, vänder mig mot de som sitter på trappen och säger inte ett ljud. Han fortsätter genom att fråga vad jag heter, mitt svar på det blir "öhm......öh....." och en jävlig massa mer punkter då jag var helt förstummad, men efter ett tag lyckas jag klämma fram med mitt namn och jag får då veta att han som jag trånat efter hela dagen heter Tobias.

Det klickade ganska direkt mellan mig och Tobias. Hela kvällen försökte han flörta med mig, vilket nog inte är lätt eftersom jag blev så himla blyg. Men vi spenderade resten av helgen tillsammans oskiljaktiga, och det är väl det vi varit sen dess.

Vi tvekade mycket efter den här helgen på om vi verkligen skulle bli ett par, då han bodde i Stockholm och jag bodde här ute på landsbygden 8 mil norr om Örebro. Så vi valde att avvakta och lära känna varandra lite bättre innan vi tog något beslut.

Men två månader senare efter att ha pratat timtals varje dag på telefon och över internet så var vi säkra på att vi ville ta chansen och prova ett distansförhållande.

Det här blev då del 1 på det här. Tänkte då och då lägga upp lite sån här information tills jag känner mig nöjd med resultatet (när det inte finns så mycket mer att berätta). Nästa del kommer handla om vårat förhållande fram till idag. Hur vi klarade att ha ett distansförhållande, när vi flyttade ihop och lite sådant. Det här blev lite som en inledning och även en förklaring för er som inte vet hur jag och Tobias träffades.

Magen vecka 36 (35+0)

Idag gick vi in i vecka 36 och har nu bara en vecka kvar tills jag får föda i Karlskoga!! Hoppas han kan hålla sig kvar där inne i en vecka för jag kniper som bara den!

Nu är det inte lång tid kvar!