måndag 19 november 2012
Passar på med lite egentid
Nu när det inte är sån lång tid kvar tills vi blir föräldrar, på onsdag så är det bara två veckor kvar, så vi passar därför på att ta lite egentid. Som till exempel så tog jag nyss en härlig dusch och verkligen njöt av att stå i det varma vattnet länge och väl. Vi har också tagit en hel del mys-kvällar med godis och film. När lilla bebisen tittar ut så har vi pratat om att försöka sluta med godis och snacks för dels våran hälsa och för att det inte ska bli lockande för vår lilla. Godis är ju inte alls bra.
Sängmobil från jabadabado
Vi beställde en sängmobil till lillens säng i samband med att vi fixade julklapparna till mina syskonbarn. Både jag och Tobias har länge varit helt sålda på jabadabados barnprylar, så självklart valde vi en sängmobil därifrån :) vi beställde den från Lekmer.se och är supernöjda med allt! Här nedan får ni se en bild på den.
söndag 18 november 2012
Varnar i förväg
Om ni lätt blir äcklade och så, då bör ni inte läsa det här inlägget.
Har haft molvärk hela morgonen sen nyss när jag var på toa så upptäckte jag att slemproppen har börjat lossna!!! Jag skrek av glädje till Tobias och kollade länge och väl på den, men det var klart och tydligt den som hade börjat släppa! Det här betyder ju att det händer saker iallafall, även om slemproppen kan släppa flera veckor innan så släpper den ju när man börjar öppna sig!!! Och för vissa släpper den ju bara timmar innan det börjar ;)
Nu hoppas vi på det bästa!
Har haft molvärk hela morgonen sen nyss när jag var på toa så upptäckte jag att slemproppen har börjat lossna!!! Jag skrek av glädje till Tobias och kollade länge och väl på den, men det var klart och tydligt den som hade börjat släppa! Det här betyder ju att det händer saker iallafall, även om slemproppen kan släppa flera veckor innan så släpper den ju när man börjar öppna sig!!! Och för vissa släpper den ju bara timmar innan det börjar ;)
Nu hoppas vi på det bästa!
lördag 17 november 2012
Vill ni gissa?
Nu tänker jag att några av er kanske vill gissa på när våran lilla kommer komma till världen. Om några stycken gissar så lägger jag senare upp en lista på era datum. Det är bara att kommentera här på bloggen.
Tobias gissade tidigare på att han skulle komma den 15/11, vilket är lite lustigt, eftersom det var då mina värkar startade först. Så det hade kunnat blivit den 16 iallafall om de inte hade stoppat förlossningen.
Jag gissade på den 17/11, men det verkar ju inte som att vi ska få våran lilla riktigt än...
Vill någon även gissa längd och vikt så varsågoda! Skulle vara kul att veta vad ni tror. Vi gjorde en viktskattning igår på den lilla och han ligger nu på 3300 gram. Så sätt igång att gissa!
Tobias gissade tidigare på att han skulle komma den 15/11, vilket är lite lustigt, eftersom det var då mina värkar startade först. Så det hade kunnat blivit den 16 iallafall om de inte hade stoppat förlossningen.
Jag gissade på den 17/11, men det verkar ju inte som att vi ska få våran lilla riktigt än...
Vill någon även gissa längd och vikt så varsågoda! Skulle vara kul att veta vad ni tror. Vi gjorde en viktskattning igår på den lilla och han ligger nu på 3300 gram. Så sätt igång att gissa!
Lite ljus i mörkret...
Även om det här med besöket på förlossningen var riktigt jobbigt så kom iallafall något bra ur det. Vi vet nu mycket mer än vad vi gjorde tidigare. Av vår erfarenhet så skrev vi ett förlossningsbrev som känns väldigt bra. Vi vet ju nu vad vi vill och så. Och om vi har ett sådant så kanske de lyssnar lite bättre och det blir då lättare vid skiftbyten.
Sen så omstrukturerade vi i förlossningsväskan. När vi åkte in igår natt så hade vi med oss en stor bag och en liten bag plus den lillas skötväska, så det var alldeles för mycket att bära. Vi tog bort saker som vi märkte att vi inte hade någon användning för, flyttade på saker så att det man behövde mest låg lättillgängligt, la till saker som vi kände att vi behövde och så. Det vi saknade mest i väskan var nog något att fördriva tiden med. Det blev många tråkiga timmar för oss och hade vi haft en kortlek till exempel så hade vi iallafall haft något att göra så vi plockade ner en sån i väskan nu.
Sen så ska vi nog gå och köpa lite snacks och sånt som kan ligga i väskan tills det är dags för jag ville inte gärna att Tobias skulle gå och då blev det lite jobbigt.
Det var verkligen inte roligt på något sätt, men lite ljus i mörkret iallafall.
Sen så omstrukturerade vi i förlossningsväskan. När vi åkte in igår natt så hade vi med oss en stor bag och en liten bag plus den lillas skötväska, så det var alldeles för mycket att bära. Vi tog bort saker som vi märkte att vi inte hade någon användning för, flyttade på saker så att det man behövde mest låg lättillgängligt, la till saker som vi kände att vi behövde och så. Det vi saknade mest i väskan var nog något att fördriva tiden med. Det blev många tråkiga timmar för oss och hade vi haft en kortlek till exempel så hade vi iallafall haft något att göra så vi plockade ner en sån i väskan nu.
Sen så ska vi nog gå och köpa lite snacks och sånt som kan ligga i väskan tills det är dags för jag ville inte gärna att Tobias skulle gå och då blev det lite jobbigt.
Det var verkligen inte roligt på något sätt, men lite ljus i mörkret iallafall.
Känner mig extremt lurad...
Jag är just nu riktigt irriterad. Har just kommit hem från att ha spenderat cirka 30 timmar på förlossningen i Karlskoga.
I torsdags kväll så kände jag på mig att det var något som hände så när vi var och handlade så köpte jag en drickyoghurt, utan att tänka nå mer på det. Lite senare på kvällen vid klockan nio så började mina sammandragningar bli mer regelbundna så jag bad Tobias att klocka dem. Sagt och gjort så klockade han dem och timmarna gick, till en början kom de för det mesta med 5-7 minuters mellanrum så vi gjorde inte så mycket mer åt det utan fortsatte klocka dem. Vi klockan 1 på natten så kommer värkarna numer med 4-5 minuter mellanrum och börjar göra rätt ont. Så vi bestämmer oss för att kontakta förlossningen. Jag ringer dem och de säger att jag ska vila, försöka sova och ta en dusch så får vi vänta och se om det fortsätter hålla i sig.
Jag duschar och försöker sova i några timmar, men värkarna blir allt mer smärtsamma och en stund efter klockan 4 ungefär så orkade jag inte vänta längre eftersom jag låg och vred mig av smärta i sängen. Tobias ringer nu in till förlossningen och de tycker att vi ska åka in nu. Tobias ringer även mina föräldrar som ska skjutsa oss in och pappa bestämmer sig för att åka.
Vid halv 6 så är vi framme vid förlossningen. Vi får en förlossningssal, jag får lämna ett urinprov och de tar mitt blodtryck. Sen så pratar vi lite med barnmorskorna om vad vi vill med förlossningen och liknande. När pappa har åkt hem så sätter de på en ctg-maskin på min mage och startar en kurva. Med den så ser dem att mina värkar fortfarande inte är riktigt regelbundna, men de säger att det ändå är på g. Sen så känner de på min tapp och säger att de precis får in en fingertopp, så jag måste upp och röra på mig. Jag och Tobias börjar då vagga fram och tillbaka i korridorerna i cirka en halvtimme till en timme. Efter att jag legat ner på sängen ett tag så blir värkarna mycket starkare och jag har nu svårt att prata igenom dem. Barnmorskorna kommer in för att kolla läget och vi berättar, de sätter på ctg-apparaten igen och efter att jag legat med den i en halvtimme så kommer de in och säger att värkarna nu är mycket mer effektiva. Det blir skiftbyte samtidigt så vi får träffa de nya barnmorskorna. Det är två som heter Maria bägge två.
De kollar också min ctg kurva och efter en stund så kommer den ena av dem för att känna på min tapp igen. Vi får nu höra att jag öppnat mig jättelite, att jag bara är precis öppen.Men den var ändå mer öppen än vad den var förra gången. Maria går ut ur rummet och kommer tillbaka efter cirka en halvtimme och säger då att hon pratat med överläkararen, jag blir nu helt ställd och undrar vad denne har med detta att göra. Hon säger att överläkaren tycker att jag ska få en tablett. Både jag och Tobias börjar nu undra eftersom jag sagt att jag inte vill ha någon medicinsk smärtlindring. Hon kommer snart tillbaka med en tablett i en liten mugg och säger att det är bricanyl. Bricanyl används för att stoppa upp förlossningar. Det är ett värkhämmande medel. Men detta säger de inte till mig utan det visste jag redan innan. Hon säger något i stil med att "du ska ta det så att vi ser att det inte bara är förvärkar, om det är förvärkar så kommer det sluta helt och hållet och om inte så kommer det fortsätta men värkarna kommer då vara mildare". Det hon säger till mig är alltså inte hela sanningen. Utan de vill stoppa upp min förlossning. Bricanyl ger man till gravida som håller på att föda innan 36 fullgångna veckor för att det då är för tidigt. Men jag var alltså 37 fullgångna och därmed räknas jag som fullgången....
Efter lite mer än en timme med ctg-kurva så kommer hon tillbaka, nu med en spruta. Nu ska jag tydligen få en spruta med bricanyl också, eftersom värkarna inte gav sig. Det här strider alltså emot det hon sa från första början så nu börjar vi undra vad de egentligen håller på med. Jag blir väldigt tveksam mot sprutan men återigen litar jag på att de vet vad de sysslar med. Sprutan fick jag i låret och den sved som bara den.
Ctg på igen och hon lämnar rummet, nu börjar jag och Tobias diskutera och fundera vad det är dom gör, de första barnmorskorna ville att jag skulle röra på mig och dra igång det, och nu får jag medicin som ska stoppa upp förloppet, vi förstår inte alls. Ctg:n visar att jag fortfarande har värkar och jag får ligga med den en bra jävla stund. Barnmorskan kommer tillbaka och bekräftar det vi redan vet, att jag fortfarande har värkar.
Någonstans efter det så blir det skiftbyte, två nya kommer in och presenterar sig, Marie och Linda. Snart ska även Marie känna på min tapp så det blir återigen otroligt obehagligt och smärtsamt för min del. Hon säger att jag nu har stängt igen mig igen. Vilket kanske inte är så jävla konstigt med tanke på att de stoppat upp förlossningen med all jävla bricanyl??`Jag ska också nämna att bricanylen gav mig hemsk hjärtklappning och gjorde mig jätte skakis och att våran bebis hjärtljud hamnade på över 180 av den medicinen. Jag tyckte det var extremt obehagligt eftersom man kunde se på kurvan att han låg i den röda zonen hela tiden. Jag berättade om min oro men de sa något i stil med "äsch". När jag och Tobias var ensamma igen så började vi diskutera allt en hel del och jag började nu bli riktigt förbannad.
Dels så ger dom mig felaktig information, dels så verkar de inte bry sig om vad vi vill, vi hade aldrig påstått att vi ville stoppa upp förlossningen och sen så ignorerar de min oro.
Marie kommer tillbaka, nu med ännu en tablett, Spasmofen. Hon säger att den ska "starta om ditt värkarbete" och göra mig mer avslappnad. Vi tänker, jaha men det är väl bra, men ändå ifrågasätter jag och säger att jag inte vill ha tabletten. Jag säger att jag inte bett om något smärtlindrande, men hon ger oss i stort sett inget val utan säger att jag typ måste ta den. När jag tagit den så ringer jag min mamma och pratar med henne, jag undrar vad fan det är som pågår och mamma undrar också.
Efter en stund så ringer min syster och undrar vad fan de håller på med, spasmofen är tydligen muskelavslappnande, så de vill alltså att min livmoder ska slappna av, om den slappnar av så slutar ju värkarna komma.
Ctg, igen. Den här gången får jag ligga med den i timmar, antagligen för att de inte vill att jag ska röra på mig. För då blir jag ju fast där i sängen avslappnad så att värkarna inte kan komma.
På kvällen så kommer hon tillbaka och säger att mina värkar inte är riktiga, utan enbart förvärkar, fastän de tidigare barnmorskorna klart och tydligt sagt att det är värkar, men klart det slutade vara riktiga värkar efter en massa jävla medicin?? Jag blir nu riktigt irriterad och börjar gråta och säger att de försöker ju stoppa förlossningen och jag säger att jag är rädd för att åka hem då vi har långt att åka och svårt att ta oss dit, jag säger även att jag är orolig för att våran bebis ska vara stor då vi bara har stora barn i släkten.
Hon går iväg och kommer tillbaka och säger att jag ska få göra ett viktskattnings-ultraljud, nu blir hon helt plötsligt hemskt trevlig och fjäskar som bara den. Vi antar att det var för att vi skällde ut dem för att ha stannat förlossningen, så nu försökte de fjäska för oss. Vi får göra ultraljudet och se våran lilla bebis. Känns som en extrem muta, för vem blir inte glad av att göra ett ultraljud under graviditeten? Sen får vi stanna över natten.
På morgonen så kommer Marie igen och frågar om vi vill åka hem, och vid det här laget var vi båda så himla irriterade och trötta så vi sa ja och åkte hem.
Hela den här upplevelsen känns sjukt irriterande och jag tror att de stannade upp det för att det var lättare. Eftersom jag öppnade mig så långsamt, de orkade i stort sett inte vänta. Jag och Tobias känner oss lurade och fick vi göra om det så skulle vi nekat till all medicin som de pumpat i mig. Men det är lätt att vara efterklok......
Så nu sitter vi här hemma igen, utan en bebis..... Och vi båda känner oss så himla lurade. Sammandragningar har jag fortfarande men nu känns dom bara som förvärkar igen. Och det är väl inte så konstigt egentligen eftersom jag fortfarande är hög på all medicin.
Vi känner oss dåligt behandlade och dåligt informerade.
Nu vet ni iallafall och jag råder er att inte prata mer med mig om det här, för det är riktigt jobbigt och jag mår extremt dåligt. Därför valde jag att skriva ner det så att ingen behöver ställa en massa frågor.
I torsdags kväll så kände jag på mig att det var något som hände så när vi var och handlade så köpte jag en drickyoghurt, utan att tänka nå mer på det. Lite senare på kvällen vid klockan nio så började mina sammandragningar bli mer regelbundna så jag bad Tobias att klocka dem. Sagt och gjort så klockade han dem och timmarna gick, till en början kom de för det mesta med 5-7 minuters mellanrum så vi gjorde inte så mycket mer åt det utan fortsatte klocka dem. Vi klockan 1 på natten så kommer värkarna numer med 4-5 minuter mellanrum och börjar göra rätt ont. Så vi bestämmer oss för att kontakta förlossningen. Jag ringer dem och de säger att jag ska vila, försöka sova och ta en dusch så får vi vänta och se om det fortsätter hålla i sig.
Jag duschar och försöker sova i några timmar, men värkarna blir allt mer smärtsamma och en stund efter klockan 4 ungefär så orkade jag inte vänta längre eftersom jag låg och vred mig av smärta i sängen. Tobias ringer nu in till förlossningen och de tycker att vi ska åka in nu. Tobias ringer även mina föräldrar som ska skjutsa oss in och pappa bestämmer sig för att åka.
Vid halv 6 så är vi framme vid förlossningen. Vi får en förlossningssal, jag får lämna ett urinprov och de tar mitt blodtryck. Sen så pratar vi lite med barnmorskorna om vad vi vill med förlossningen och liknande. När pappa har åkt hem så sätter de på en ctg-maskin på min mage och startar en kurva. Med den så ser dem att mina värkar fortfarande inte är riktigt regelbundna, men de säger att det ändå är på g. Sen så känner de på min tapp och säger att de precis får in en fingertopp, så jag måste upp och röra på mig. Jag och Tobias börjar då vagga fram och tillbaka i korridorerna i cirka en halvtimme till en timme. Efter att jag legat ner på sängen ett tag så blir värkarna mycket starkare och jag har nu svårt att prata igenom dem. Barnmorskorna kommer in för att kolla läget och vi berättar, de sätter på ctg-apparaten igen och efter att jag legat med den i en halvtimme så kommer de in och säger att värkarna nu är mycket mer effektiva. Det blir skiftbyte samtidigt så vi får träffa de nya barnmorskorna. Det är två som heter Maria bägge två.
De kollar också min ctg kurva och efter en stund så kommer den ena av dem för att känna på min tapp igen. Vi får nu höra att jag öppnat mig jättelite, att jag bara är precis öppen.Men den var ändå mer öppen än vad den var förra gången. Maria går ut ur rummet och kommer tillbaka efter cirka en halvtimme och säger då att hon pratat med överläkararen, jag blir nu helt ställd och undrar vad denne har med detta att göra. Hon säger att överläkaren tycker att jag ska få en tablett. Både jag och Tobias börjar nu undra eftersom jag sagt att jag inte vill ha någon medicinsk smärtlindring. Hon kommer snart tillbaka med en tablett i en liten mugg och säger att det är bricanyl. Bricanyl används för att stoppa upp förlossningar. Det är ett värkhämmande medel. Men detta säger de inte till mig utan det visste jag redan innan. Hon säger något i stil med att "du ska ta det så att vi ser att det inte bara är förvärkar, om det är förvärkar så kommer det sluta helt och hållet och om inte så kommer det fortsätta men värkarna kommer då vara mildare". Det hon säger till mig är alltså inte hela sanningen. Utan de vill stoppa upp min förlossning. Bricanyl ger man till gravida som håller på att föda innan 36 fullgångna veckor för att det då är för tidigt. Men jag var alltså 37 fullgångna och därmed räknas jag som fullgången....
Efter lite mer än en timme med ctg-kurva så kommer hon tillbaka, nu med en spruta. Nu ska jag tydligen få en spruta med bricanyl också, eftersom värkarna inte gav sig. Det här strider alltså emot det hon sa från första början så nu börjar vi undra vad de egentligen håller på med. Jag blir väldigt tveksam mot sprutan men återigen litar jag på att de vet vad de sysslar med. Sprutan fick jag i låret och den sved som bara den.
Ctg på igen och hon lämnar rummet, nu börjar jag och Tobias diskutera och fundera vad det är dom gör, de första barnmorskorna ville att jag skulle röra på mig och dra igång det, och nu får jag medicin som ska stoppa upp förloppet, vi förstår inte alls. Ctg:n visar att jag fortfarande har värkar och jag får ligga med den en bra jävla stund. Barnmorskan kommer tillbaka och bekräftar det vi redan vet, att jag fortfarande har värkar.
Någonstans efter det så blir det skiftbyte, två nya kommer in och presenterar sig, Marie och Linda. Snart ska även Marie känna på min tapp så det blir återigen otroligt obehagligt och smärtsamt för min del. Hon säger att jag nu har stängt igen mig igen. Vilket kanske inte är så jävla konstigt med tanke på att de stoppat upp förlossningen med all jävla bricanyl??`Jag ska också nämna att bricanylen gav mig hemsk hjärtklappning och gjorde mig jätte skakis och att våran bebis hjärtljud hamnade på över 180 av den medicinen. Jag tyckte det var extremt obehagligt eftersom man kunde se på kurvan att han låg i den röda zonen hela tiden. Jag berättade om min oro men de sa något i stil med "äsch". När jag och Tobias var ensamma igen så började vi diskutera allt en hel del och jag började nu bli riktigt förbannad.
Dels så ger dom mig felaktig information, dels så verkar de inte bry sig om vad vi vill, vi hade aldrig påstått att vi ville stoppa upp förlossningen och sen så ignorerar de min oro.
Marie kommer tillbaka, nu med ännu en tablett, Spasmofen. Hon säger att den ska "starta om ditt värkarbete" och göra mig mer avslappnad. Vi tänker, jaha men det är väl bra, men ändå ifrågasätter jag och säger att jag inte vill ha tabletten. Jag säger att jag inte bett om något smärtlindrande, men hon ger oss i stort sett inget val utan säger att jag typ måste ta den. När jag tagit den så ringer jag min mamma och pratar med henne, jag undrar vad fan det är som pågår och mamma undrar också.
Efter en stund så ringer min syster och undrar vad fan de håller på med, spasmofen är tydligen muskelavslappnande, så de vill alltså att min livmoder ska slappna av, om den slappnar av så slutar ju värkarna komma.
Ctg, igen. Den här gången får jag ligga med den i timmar, antagligen för att de inte vill att jag ska röra på mig. För då blir jag ju fast där i sängen avslappnad så att värkarna inte kan komma.
På kvällen så kommer hon tillbaka och säger att mina värkar inte är riktiga, utan enbart förvärkar, fastän de tidigare barnmorskorna klart och tydligt sagt att det är värkar, men klart det slutade vara riktiga värkar efter en massa jävla medicin?? Jag blir nu riktigt irriterad och börjar gråta och säger att de försöker ju stoppa förlossningen och jag säger att jag är rädd för att åka hem då vi har långt att åka och svårt att ta oss dit, jag säger även att jag är orolig för att våran bebis ska vara stor då vi bara har stora barn i släkten.
Hon går iväg och kommer tillbaka och säger att jag ska få göra ett viktskattnings-ultraljud, nu blir hon helt plötsligt hemskt trevlig och fjäskar som bara den. Vi antar att det var för att vi skällde ut dem för att ha stannat förlossningen, så nu försökte de fjäska för oss. Vi får göra ultraljudet och se våran lilla bebis. Känns som en extrem muta, för vem blir inte glad av att göra ett ultraljud under graviditeten? Sen får vi stanna över natten.
På morgonen så kommer Marie igen och frågar om vi vill åka hem, och vid det här laget var vi båda så himla irriterade och trötta så vi sa ja och åkte hem.
Hela den här upplevelsen känns sjukt irriterande och jag tror att de stannade upp det för att det var lättare. Eftersom jag öppnade mig så långsamt, de orkade i stort sett inte vänta. Jag och Tobias känner oss lurade och fick vi göra om det så skulle vi nekat till all medicin som de pumpat i mig. Men det är lätt att vara efterklok......
Så nu sitter vi här hemma igen, utan en bebis..... Och vi båda känner oss så himla lurade. Sammandragningar har jag fortfarande men nu känns dom bara som förvärkar igen. Och det är väl inte så konstigt egentligen eftersom jag fortfarande är hög på all medicin.
Vi känner oss dåligt behandlade och dåligt informerade.
Nu vet ni iallafall och jag råder er att inte prata mer med mig om det här, för det är riktigt jobbigt och jag mår extremt dåligt. Därför valde jag att skriva ner det så att ingen behöver ställa en massa frågor.
torsdag 15 november 2012
Bäddat och klart
För en månad sen så tvättade vi sängkläder och kläder till våran lilla så att det skulle vara färdigt. I början av november så skruvade vi ihop spjälsängen och bäddade den, så nu har den stått färdig i några veckor.
Som jag skrev häromdagen så är det mesta klart nu inför hans ankomst. Jag vill ha alla saker som verkligen behövs färdiga i förväg. Men saker som skötbordet och så får vänta tills han kommit.
Som jag skrev häromdagen så är det mesta klart nu inför hans ankomst. Jag vill ha alla saker som verkligen behövs färdiga i förväg. Men saker som skötbordet och så får vänta tills han kommit.
Veckoplanering
Jag insåg idag hur viktig min kalender har blivit för mig ända sen jag började gå hemma hela dagarna. Kalendern ger mitt liv lite ytterligare mening och det känns inte lika trist om man har det rätt uppbokat. Jag tänkte se till att skriva upp min planering fram tills den veckan våran lilla är beräknad till. Den här listan är helt och hållet menad för mig, men jag tycker också att det kan vara kul att lägga upp den här så att jag senare kan kolla tillbaka på vad jag gjorde den här tiden. Har ni inget intresse av att läsa min veckoplanering så finns det heller ingen anledning för er att göra det.
13, Tisdag: Måla taket i köket igen, spackla skåpsluckor.
14, Onsdag: 3 veckor kvar till BF. Spackla skåpsluckor igen och slipa om det hinns med. Kolla igenom innehållet i förlossningsväskan.
15, Torsdag: Går in i vecka 38 och har bara 20 dagar kvar till BF. Slipa skåpsluckor. Kanske börja måla luckorna också. Kanske baka pizzabullar. Plugga matte inför slutprovet.
16, Fredag: Min matematik 2a - kurs är officiellt slut, måste boka tid för slutprov. Måla mer på skåpsluckorna. Plugga matte inför slutprovet.
17, Lördag: Kanske träffa vännerna om det passar sig. Plugga matte inför slutprovet. Fixa med köket om det finns något kvar att göra.
18, Söndag: Plugga matte inför slutprovet. Fixa med köket om det finns något kvar. Kolla igenom innehållet i förlossningsväskan, så att allt är packat. Handla de sista sakerna som dextrosol t.ex. Städa lägenheten.
Vad måste fixas i veckan: Hämta ut ett paket på posten som innehåller syskonbarnens julklappar och en sängmobil till våran lilla. Köpa saffran och baka lussekatter nu i förväg eftersom det kanske blir svårt när den lilla kommer. Se till att få en hel del matte pluggat. Kolla igenom smärtlindring och sådant en gång till bara för att vara på den säkra sidan.
19, Måndag: Påbörjar min Filosofikurs. Plugga filosofi.
20, Tisdag: Tid hos barnmorskan 13.00. Plugga mer filosofi.
21, Onsdag: Plugga filosofi. Kolla igenom julpyntet och plocka ner det från vinden.
22, Torsdag: Går in i vecka 39. Skaffa det sista julpyntet om det är något som saknas.
23, Fredag: Första inlämningsuppgiften i Filosofi ska vara klar. Skaffa mer julpynt om det är något som saknas ännu.
24, Lördag: En månad kvar till julafton.
25, Söndag: Tio dagar kvar till BF. Städa lägenheten.
Vad måste fixas i veckan: Måste skaffa en babykudde till spjälsängen. Planera och påbörja julstädningen. Kolla igenom alla bebisens saker, se till att vi är helt förberedda och redo.
26, Måndag: Plugga filosofi. Julstäda badrummet och allt vad det innebär.
27, Tisdag: Plugga filosofi. Julstäda, putsa fönstren (om jag inte gör det tidigare), gå igenom garderoberna och städa dem.
28, Onsdag: Plugga filosofi. Julstäda, städa igenom skafferiet och frysen, städa igenom lådor och byråer och sortera i dessa.
29, Torsdag: Går in i vecka 40. Julstäda, se till att allt börjar bli klart.
30, Fredag: Andra inlämningsuppgiften i Filosofi måste vara klar.
1, Lördag: Städa det sista, dammsug hela lägenheten och torka alla golv. Påbörja julpyntandet.
2, Söndag: Det här är dagen som bebisen var beräknad till innan vi gjorde ultraljudet. Första advent. Idag måste julpyntet vara uppe. Jag har också namnsdag och vi har den här dagen dessutom haft våran lägenhet i ett helt år.
Vad måste fixas i veckan: Att få upp allt julpynt är högsta prioritet. Måste fixa alla julklappar dessutom. Om bebisen inte kommit än så kanske jag ska fundera på om jag vill ha någon slags fest eller get-together nu, för att hålla mig sysselsatt, kanske ett knytkalas med jultema? Köket måste även vara klart nu för jag vill ha en ordentlig jul i år utan färgburkar och spackel överallt.
3, Måndag: Har inga planer för den här dagen hittills.
4, Tisdag: Har inga planer för den här dagen hittills.
5, Onsdag: Idag är dagen som våran lilla prins är beräknad till <3
6, Torsdag: Går in i vecka 41, om han inte vill komma tidigare.
7, Fredag: Har inga planer för den här dagen hittills.
8, Lördag: Eventuellt julbord med min familj. Sätta upp granen idag eller på söndag.
9, Söndag: Andra advent. Eventuellt sätta upp granen.
Vad måste fixas i veckan: Ska fortsätta hålla mig sysselsatt genom att träffa familjen mycket och se till att få så mycket ut av den här tiden som möjligt, ifall jag går över tiden så att man inte blir deprimerad. Se till att alla julklappar är fixade och kanske sätta upp granen?
Vecka 38
Idag går vi in i vecka 38 och idag är det också bara 20 dagar kvar till det beräknade förlossningsdatumet. Vad jag har läst så står det att de flesta barn föds mellan vecka 38 och 42 och enbart 6 procent föds innan 37 fullgångna veckor. Och här har jag gått och klagat över att han inte har velat komma än.. Äsch, nu ska jag slappna av och ta vara på tiden istället, han kommer väl när han är färdigbakad och skulle det hända imorgon eller om två veckor så spelar det väl egentligen inte sån stor roll. Huvudsaken är ju faktiskt att han mår bra! Att jag har gått upp nästan 16 kilo, har foglossning, stickande känslor i bäckenet, svullna fötter och vader och känner mig som en strandad val får jag väl se som en del av priset för det mest underbara man kan få.
Just nu längtar jag något otroligt efter våran lilla, allt står ju färdigt och redo för honom och jag försöker få vårat hem i toppskick nu tills han kommer för att vi inte ska behöva tänka på det senare. Sen kan ju alla dessa jobbiga saker också påverka en hel del när det kommer till att jag vill ha honom här snart, att jag måste kissa minst två gånger per timme typ, att mina bröst har börjat läcka massa mjölk och att jag känner mig precis som en strandad val när jag inte kan ta mig upp eller ur saker.
Bebis, du är välkommen!
Just nu längtar jag något otroligt efter våran lilla, allt står ju färdigt och redo för honom och jag försöker få vårat hem i toppskick nu tills han kommer för att vi inte ska behöva tänka på det senare. Sen kan ju alla dessa jobbiga saker också påverka en hel del när det kommer till att jag vill ha honom här snart, att jag måste kissa minst två gånger per timme typ, att mina bröst har börjat läcka massa mjölk och att jag känner mig precis som en strandad val när jag inte kan ta mig upp eller ur saker.
Bebis, du är välkommen!
onsdag 14 november 2012
Kvällsshopping
Har just ägnat mig åt lite lugnande shopping såhär på kvällen. Den här gången hamnade beställningen hos Jotex och innehållet i paketet som snart skickas till mig är julprylar. Eftersom förra året var våran första jul i en egen bostad så har vi inte hunnit bygga upp vårat julpynts-lager än. Så nu försöker vi komplettera det och snart är vi nog kanske nöjda ;)
Visar innehållet i paketet när det kommer hit! Då kommer det kännas lite som julafton för mig!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)