Längtan efter jul

Jag har väldigt länge längtat efter jul, och det känns helt sjukt att jag skriver det här, det är ju påväg att bli sommar, jag borde längta efter värmen inte kylan.

Men det finns flera bakomliggande orsaker till min längtan. Dels så är det ju det självklara. Bebisen är ju beräknad till första advent, och det längtar jag så obeskrivligt mycket efter. Men det är också så att vi höll på att flytta hela december förra året, och det tog helt enkelt bort våran julkänsla, all renovering och liknande fick oss att sakna julen. Jag är ju verkligen en sån här julmänniska, som lyssnar på julmusik, bakar, pyntar och kommer i stämning.

Men den här julen tror jag kan bli så mycket bättre, men julpyntningen kanske blir lite tuff med tanke på att vi då är nyblivna föräldrar. Men vi kommer iallafall få köpa julklappar till vårat älskade barn.

Nu tycker jag att tiden kan flyta förbi lite snabbare.

Vecka 15 (14+0)

Kroppen: Man kan känna sig nästäppt och ha lätt för att blöda näsblod när man är gravid även om det är mer vanligt under slutet av graviditeten. Nästäppa beror till stor del på den ökade mängden östrogen samt ökad blodmängd som i sin tur mjukar upp brosk och vävnader vilket gör att man blir täppt i de trånga näsgångarna. Det kan i sin tur göra att man snarkar om nätterna. Blodkärlen kan även vidgas vilket medför att man lättare blöder näsblod.
Från vecka 15 kan du göra ett fostervattensprov. 

Fostret: Huden är i det här stadiet genomskinlig och man ser blodkärlen. Armarna kan röra sig och händerna kan knytas. Hjärtat pumpar ungefär 28 liter blod/dygn och hjärtljuden kan avlyssnas med en doptone-apparat. Fostrets hud är tunt och täcks av ett tunt skikt hår som kallas lanugo-hår.

(Text från familjeliv, bild från vårdguiden)

100 dagar

Enligt min babygruppen app så har jag idag varit gravid i 100 dagar. Värst vad tiden gick fort! Känns som det var igår vi fick plusset. Det börjar iallafall synas vad som är på gång och det tycker jag är kul. 

Har mått ganska bra idag, förutom den ständiga hungern, men så fort jag äter blir jag mätt. En riktigt ond cirkel. 

UL v. 13 Vårat underbara

Jag har ju helt och hållet glömt bort att uppdatera bloggen ordentligt! Skäms! Nej men jag har haft ganska mycket att göra faktiskt. Dessutom så orkade jag inte hämta mobilsladden förens idag! 

Nu om vårat Ultraljud och vårat underbara barn! Den 24 maj var vi iväg på ett KUB-UL. Hela dagen var lite overklig och väldigt rolig. I väntrummet när vi kommit fram till kliniken så satt enbart en massa par som såg ut att vara i 35-40 års åldern! Helt otroligt! Vi kände oss ju väldigt unga kan man ju påstå.

Väl inne i rummet så fick jag lägga mig ner på britsen och dra ner byxkanten litegrann. Sen så tog hon fram det kända blåa kladdet och varnade mig om att det var lite varmt, jag trodde det skulle vara kallt. Sen så började vi se saker på skärmen mittemot oss.

Man kunde direkt se tydligt vad som var vad och bebisen hade två armar och två ben. Under hela ultraljudet så skrattade jag av lycka eller grät glädjetårar. Det var helt underbart att se den lilla krabaten, som låg där inne och sparkade och rörde på sig. 

Sen var det dags för KUB räkningen då, enligt mitt blodvärde och nackuppklarningen så räknade hon ut att det var låg risk för alla tre kromosomavvikelser. 

Så dagen var fylld av lycka!