Snart nytt år

Herregud, det här året har bara sprungit iväg, vid den hör tiden för ett år sen så var jag nybliven mamma. Jag var helt tillfreds med livet och levde i bebisbubblan. Resten av året har inneburit många omställningar, från att leva ett fritt barnlöst liv till att leva ett liv med förpliktelser. Jag kan säga så här, jag älskar att leva med det här ansvaret, skulle aldrig byta ut det mot mitt "ungdomsliv". Det här har varit det bästa året i mitt liv och det kommer bli så många fler!! Jag har en underbar familj och fina vänner i min närhet. 

Nästa år kommer innebära ännu fler förändringar. I januari så börjar Neo på dagis, femton timmars första halvåret. För att ge honom en mjukstart. Jag fortsätter med mitt komvuxpluggande och hoppas på att hinna färdigt till sommaren. Till sommaren så blir det bröllop, åh vad jag längtar, hela våren kommer gå åt till planering av bröllopet, så underbart! Hösten är ännu oklar, vi får se vad som händer och fötter. 

Men det här nya året kommer innebära nya utmaningar som förälder också. Vilket jag längtar efter, jag älskar att uppfostra Neo och lära honom nya saker, att han sen ställer sig lite på tvären ibland och sparkar en lite i huvudet när man sover, det är en del av det underbara föräldraskapet. 

Nyårslöften för 2014: 

1. Gå ner i vikt, ca. 10 kilo

2. Leva mer hälsosamt, sluta äta en massa pizza! 

3. Få bättre tålamod med allt

Jag och min toker

Jag och min knasunge som har sin strumpa i munnen. Båda fortfarande iklädda pyjamas. 

Idag blev det morgon vid 06.40 hos oss. Vi hann ha en mysig frukost till julkalendern hela lilla familjen. 

Gårdagen spenderade jag och Neo hos mina föräldrar. Det var mysigt, vi fick äta lussekatter och fick supergod mat. Sen så hämtade Tobias oss och vi åkte hem. När Neo hade somnat för kvällen så var det dags att plugga. Vi pluggade i flera timmar. 

Idag så ska jag och Neo träffa Erika och äta lunch tillsammans. Det ska bli kul! 

Nu har jag en massa att göra så jag får försöka skriva mer sen. 

Seg och tråkig vecka

Det känns som att den här veckan kommer bli väldigt trög med fredagen som undantag, eller halva fredagen iallafall. Tobias går heldagar hela veckan, ovant eftersom han vanligtvis bara går halvdagar tre dagar i veckan, men nu ska han vara borta hela veckan. Lite tungt faktiskt. Nog för att jag och Neo ha det väldigt bra själva, men vi kommer ju sakna pappsen. 

Idag så ska jag försöka hinna med lite plugg iallafall, är försenad med en uppgift, så måste försöka få in den idag. Får väl plugga när lillfisen sover. 

Tänkte också försöka lägga upp lite bilder från alla födelsedagsfiranden och "lilla julafton" som vi hade med Tobias familj. Men det får bli i mån av tid, nu bloggar jag från min nya kärlek, en iPad mini ❤️ Och har inga kamerabilder på den här så får vänta tills jag sätter med datorn. 

Fullt upp här

Ojojoj, ni skulle bara veta hur mycket vi har haft för oss på senaste tiden.

Vi har nuförtiden en överlycklig ettåring som kryper lägenheten runt på bara några sekunder och som ibland tar några få steg när han glömmer bort sig. Vi har mig, mamman i "huset" som är i full gång med sina studier igen efter en alldeles för lång paus. Men tro inte att vi redan släppt iväg den lilla på dagis/förskola, nejdå, han och jag har fortfarande tid för varandra och den tiden är ju guld värd. Men att plugga och ha han samtidigt är faktiskt lite problematiskt och ska man samtidigt försöka vara social med vänner och familj så är det ju bäddat för katastrof nästintill.

Så i januari så ska Neo skolas in på det dagiset som vi verkligen hoppades på att få. Men han ska enbart gå på femton timmars, eftersom jag ändå läser på distans så funkar det med så lite. Jag behöver inte vara helt förtvivlad över hur mycket jag saknar plutten och han får ändå några timmars lekande varje vecka, så det är väl egentligen en "win-win-situation". Sen så får han ju samtidigt en mjukstart in i förskolelivet.

Vi har ju också pappan, som studerar heltid och även jobbar lite extra. Så ni kan ju tänka er hur mycket tid var har över varje dag, när jag dessutom är lite smått pedantisk och nogrann med att laga ordentlig mat så... ja, det är lite smått stressigt. Men vi klarar det utan tvekan, vi är en stark familj som kämpar oss igenom det mesta.

Och på tal om familj, jag kan nu meddela en väldigt glad nyhet. Till våren vankas det bröllop och då blir vi äntligen familjen Hurtig. Enhetligt och snyggt. Jag ligger ju nu lite utanför med mitt efternamn eftersom båda mina pojkar heter Hurtig, men snart så ska det bli ändringar på det!

Vi har det så fint tillsammans och att dela mitt liv med Tobias känns självklart utan tvekan. Jag lägger inte ut någon bild på klänningen jag har valt, men här är en av bilderna från när jag var iväg med två av mina tre brudtärnor och provade en massa klänningar.

Vad är det för underbar dag idag?

Idag är det ingen mindre än våran älskade lilla Neos födelsedag. Den här dagen är en sån stor och betydelsefull dag. Jag vet inte ens vart jag ska börja, men jag får försöka krångla mig igenom det här inlägget med tårarna rinnandes ner för mina känslor. För varje gång jag tänker på hur mycket jag älskar Neo och hur mycket han utvecklas och allt sånt så börjar tårarna forsa ut.

Just den här dagen, exakt den här tiden så låg jag med bedövning från magen och neråt i en operationssal och väntade medan de skar upp min mage. Må låta hemskt, men just i det ögonblicket så spelade inte den hemska situationen någon roll, det spelade ingen roll hur jobbigt det hade varit att få höra att våran bebis i min mage hade syrebrist, det spelade ingen roll hur utsatt jag kände mig för just det här ögonblicket så fick jag för första gången se min fina och underbara son. Min alldeles egna son, som jag och mitt livs kärlek har skapat, som har legat inne i min mage och sparkat på mig i nio månader, som jag har längtat något otroligt mycket efter.

Just det här ögonblicket så rann tårarna som floder längs med mina kinder och jag fick för första gången lägga handen på min sons kind. Jag var mamma, då, nu och för alltid.

Att tänka att det har gått ett helt år sen den där omtumlande och underbara dagen, det känns helt galet. Jag kan inte förstå det. Vi är så lyckligt lottade som har fått våran lilla guldklimp. Han är mitt allt, han är lycka helt enkelt.

Utveckling, ett år.

Neo klappar händerna hela tiden och han visar när han vill att vi andra ska klappa också.
Han klappar händerna på låren när vi sjunger och jag klappar mina händer på mina lår.
Han pekar på saker han vill ha eller bara är nyfiken på.
Han dricker själv ur pipmugg.
Han äter för det mesta våran mat, om det inte är något som är olämpligt för honom att äta.
Han har jättefint pincettgrepp och bra finmotorik, han kan plocka upp små, små bitar av mat själv och stoppa i munnen.
Han kan sätta på ringar på en pinne en efter en, oftast utan uppmaning ifrån oss.
Han älskar att "låtsas laga mat", jag vissar han med en visp i en kastrull och han gör likadant.
Allt ska utforskas, skåp ska öppnas och stängas om och om igen för att se om något förändras därinne.
Att leka tittut har han tröttnat lite på, han har ju gjort det så länge, ibland gömmer han sig bakom en dörrkarm och hoppar fram och säger "DÄÄÄÄR"
Han kan visa vart saker är, som lampan osv.
Han kan göra "high-five"
Han kan hoppa lite sittandes om man säger "hoppa" till honom.
Han dansar och faschineras av var musiken kommer ifrån.
Han vinkar också.
Han älskar att få dammsuga, om dammsugaren är av så sitter han på golvet och försöker härma dens ljud, samtidigt som han drar munstycket längs med golvet, om jag håller på och dammsuger så följer han gärna med och går på knä och drar dammsugaren framåt.
Det är kul att kasta saker i golvet när man sitter och äter, ännu roligare om den som matar honom säger "ojj".
Han vet när det är något som är "aj-aj", han kollar på oss, ler och sen skyndar han sig att göra buset.
Han vet i vilka rum olika saker finns, om man frågar Neo om man ska gå och duscha så kan han t.ex. gå till badrummet.
Han står helt själv, rätt så stabilt för det mesta.
Han kan ta något steg ibland utan hjälp, men oftast bara när han glömmer bort sig.

Har säkert missat något, men men, jag överlever nog. Kanske, hihi.

Lite annat.

Tänder: 7, men en åttonde är på g.
Ord: Mamma, Titta, Där, försöker säga pappa (får till det ibland), försöker säga lampa, försöker säga vovve.
Storlek på blöjor: Libero ska vi strax byta till storlek 6 på och Pampers har han storlek 5 på.
Klädstorlek: Vissa saker i 86, annars mest 92.
Längd, vikt och huvudomfång återkommer jag med, har BVC besök på måndag.


Idag är du min älskade skatt ett helt år gammal. Va tiden har rusat iväg, nyss låg du där i min famn i operationssalen och nu springer du runt med din lära-gå-vagn, vart tog tiden vägen egentligen? Nyss var du våran lilla lussekatt så gul som du var med ditt gulsot och nu är du våran stora kille som bestämt vet vad du vill. Älskade, älskade lilla Neo!

Här var Neo helt nyfödd och kladdig, gullungen!

Här var han bara två dagar gammal.

Och här är han mellan 11 och 12 månader gammal på alla tre bilder.