Just den här dagen, exakt den här tiden så låg jag med bedövning från magen och neråt i en operationssal och väntade medan de skar upp min mage. Må låta hemskt, men just i det ögonblicket så spelade inte den hemska situationen någon roll, det spelade ingen roll hur jobbigt det hade varit att få höra att våran bebis i min mage hade syrebrist, det spelade ingen roll hur utsatt jag kände mig för just det här ögonblicket så fick jag för första gången se min fina och underbara son. Min alldeles egna son, som jag och mitt livs kärlek har skapat, som har legat inne i min mage och sparkat på mig i nio månader, som jag har längtat något otroligt mycket efter.
Just det här ögonblicket så rann tårarna som floder längs med mina kinder och jag fick för första gången lägga handen på min sons kind. Jag var mamma, då, nu och för alltid.
Att tänka att det har gått ett helt år sen den där omtumlande och underbara dagen, det känns helt galet. Jag kan inte förstå det. Vi är så lyckligt lottade som har fått våran lilla guldklimp. Han är mitt allt, han är lycka helt enkelt.
Utveckling, ett år.
Neo klappar händerna hela tiden och han visar när han vill att vi andra ska klappa också.
Han klappar händerna på låren när vi sjunger och jag klappar mina händer på mina lår.
Han pekar på saker han vill ha eller bara är nyfiken på.
Han dricker själv ur pipmugg.
Han äter för det mesta våran mat, om det inte är något som är olämpligt för honom att äta.
Han har jättefint pincettgrepp och bra finmotorik, han kan plocka upp små, små bitar av mat själv och stoppa i munnen.
Han kan sätta på ringar på en pinne en efter en, oftast utan uppmaning ifrån oss.
Han älskar att "låtsas laga mat", jag vissar han med en visp i en kastrull och han gör likadant.
Allt ska utforskas, skåp ska öppnas och stängas om och om igen för att se om något förändras därinne.
Att leka tittut har han tröttnat lite på, han har ju gjort det så länge, ibland gömmer han sig bakom en dörrkarm och hoppar fram och säger "DÄÄÄÄR"
Han kan visa vart saker är, som lampan osv.
Han kan göra "high-five"
Han kan hoppa lite sittandes om man säger "hoppa" till honom.
Han dansar och faschineras av var musiken kommer ifrån.
Han vinkar också.
Han älskar att få dammsuga, om dammsugaren är av så sitter han på golvet och försöker härma dens ljud, samtidigt som han drar munstycket längs med golvet, om jag håller på och dammsuger så följer han gärna med och går på knä och drar dammsugaren framåt.
Det är kul att kasta saker i golvet när man sitter och äter, ännu roligare om den som matar honom säger "ojj".
Han vet när det är något som är "aj-aj", han kollar på oss, ler och sen skyndar han sig att göra buset.
Han vet i vilka rum olika saker finns, om man frågar Neo om man ska gå och duscha så kan han t.ex. gå till badrummet.
Han står helt själv, rätt så stabilt för det mesta.
Han kan ta något steg ibland utan hjälp, men oftast bara när han glömmer bort sig.
Har säkert missat något, men men, jag överlever nog. Kanske, hihi.
Lite annat.
Tänder: 7, men en åttonde är på g.
Ord: Mamma, Titta, Där, försöker säga pappa (får till det ibland), försöker säga lampa, försöker säga vovve.
Storlek på blöjor: Libero ska vi strax byta till storlek 6 på och Pampers har han storlek 5 på.
Klädstorlek: Vissa saker i 86, annars mest 92.
Längd, vikt och huvudomfång återkommer jag med, har BVC besök på måndag.
Idag är du min älskade skatt ett helt år gammal. Va tiden har rusat iväg, nyss låg du där i min famn i operationssalen och nu springer du runt med din lära-gå-vagn, vart tog tiden vägen egentligen? Nyss var du våran lilla lussekatt så gul som du var med ditt gulsot och nu är du våran stora kille som bestämt vet vad du vill. Älskade, älskade lilla Neo!
Här var Neo helt nyfödd och kladdig, gullungen!
Här var han bara två dagar gammal.
Och här är han mellan 11 och 12 månader gammal på alla tre bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar