Tiden står stilla...

Just nu känns det verkligen som att tiden står helt stilla. Jag är trött och seg hela dagarna och mitt största nöje är just nu inget alls. Jag sover hela förmiddagarna för att tiden ska gå fortare men ändå så står den stilla. Jag vill bara att förlossningen ska dra igång nu, så jag får en mening med livet igen. Dom säger ju att sista tiden ska vara väldigt seg för förstagångsföräldrar och de hade verkligen rätt. Han är ju färdigbakad där inne och jag vill bra gärna att han kommer ut nu, jag har aldrig längtat efter något så här mycket.

Snälla lilla bebis, kom ut nu för vi längtar så efter dig!