En timme senare så var han ute, 10:56 stod klockan på när Neo skrek för första gången. Min helt otroligt vackra och perfekta son som hade lyckats trassla in sig rejält i navelsträngen. Fyra varv runt halsen och en knut på den var det. Inte undra på att du hade syrebrist din lilla stackare. Läkarna sa att det var ett mirakel att du överlevde, för de hade sett mycket mildare fall av tilltrasslade bebisar som inte hade klarat sig. Du hade änglavakt.
I ett halvår har jag varit din mamma och det har varit det bästa halvåret i mitt liv. Varje sekund med dig är magisk. Då var det snö och kallt, nu är det grönt och varmt. Tiden har gått så himla snabbt och det känns som det var igår när jag och din pappa låg där på sjukhuset.
Det känns konstigt att tänka på att Neo varit en liten spinkig och skrynklig bebis, när han nu är så stor och kan så mycket.
Från början låg han bara och kunde knappt se något. Nu skrattar han, sitter, jollrar och har sig.
En skrynklig liten bebis, helt ny och kladdig.
Här 54 cm kort och 3815 gram liten.
Nu 75 cm lång och 11035 gram stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar