Tiny feet

Tänk att det var dessa små fossingarna som låg och sparkade i min mage, fast då var dom ju väldigt mycket mindre. Älskade lilla barn.

Jag hatar att den tråkiga vardagen är tillbaka, jag saknar tiden innan vi började plugga heltid både jag och Tobias. Det är alldeles för mycket just nu, känns som att jag knappt hinner med att andas emellan allt. Jag hinner knappt ens träffa varken vänner eller familj. Att jag läser matematik 2 tar verkligen på krafterna. Det är liksom inget som jag bara kan sitta  med i lugn och ro och läsa några sidor varje kväll, utan jag måste verkligen totalfukosera. Att jag har ADHD gör ju verkligen inte saken bättre heller, för när jag blir stressad och måste koncentrera mig ordentligt då stänger jag istället av helt och hållet. 

Hoppas jag kan återfå lite fokus och orka med den här kursen.

Gott och blandat

Älskade lilla pojke. Du är mitt allt.

Neo lärde sig att göra high-five idag, hur kul som helst. Vi lär honom en massa tok. Jag sa imorgon kommer "EBBA" (när jag sa Ebba så sträckte jag upp armarna i luften och skrek ut Ebbba), då härmade Neo och gjorde likadant, han är så himla rolig. 

Han ber en att leka tittut också, då räcker han fram en filt, eller en tallrik eller något som man ska ta och sen leka tittut, sen så leker han själv det rätt så ofta också. 

Han lär sig så himla mycket varje dag, det är helt otroligt egentligen. Han är en helt underbar liten människa. 

Och att tänka sig att det var han som låg  i min mage, att det var han vi längtade så himla mycket efter, det är helt galet. Man har ingen aning när man går där som gravid att man kommer kunna ha en sån stark kärlek till sitt barn, man vet ju att man kommer älska sitt barn oändligt mycket, men hur stark den känslan är har man ingen aning om. 

Nu längtar vi till imorgon, då kommer min älskade, älskade brorsdotter Ebba hit, vi ska hämta henne från skolan, för stora tjejen går ju redan i första klass. Jag och Neo tar vagnen och går dit sen ska vi ha massa kul här tills hon ska och rida sen på em/kvällen. 

Ha en fortsatt bra kväll alla ni där ute. 

Sista fikat ute

Såhär såg det ut hos mina föräldrar igår. Vi var där för att hjälpa till lite med lövkrattning. Vi var nästan hela familjen, var bara Ebba och Johan som saknades. Tobias tog bilden så det är därför han inte är med.

Lövkrattningen var jobbig så när vi kom hem på kvällen var vi helt slut och låg bara och slöade oss tills jag började med maten. Det blev köttfärsbiffar med soltorkade tomater och fetaost, hur gott som helst, både jag och Tobias mumsade i oss en massa! Till det så gjorde jag ugnsrostad potatis och morötter, fetaostknytten (tack bror och Amanda för receptet!) och sen lite gräddsås. 

Jag är faktiskt riktigt stolt över Tobias. När vi träffades så åt han inte grönsaker, frukt eller sås. Men sen dess så har han kämpat och nu äter han en hel del. Han gör det för Neos skull, för att Neo inte ska kunna säga "om pappa inte äter då måste inte jag äta". Nu senast var det soltorkade tomater som han provade och han gillade det faktiskt väldigt mycket, det tycker jag är hur kul som helst, det blir så mycket lättare för mig att laga mat när vi äter mer lika saker istället för att vi ska äta varsin rätt. Det är så viktigt att smaka på saker innan man säger "usch!". 

Jag är så stolt över dig älskling!!

Tiden rinner iväg

Hoppas att ni alla som läser har det bra, här flyter livet på rätt bra, lite för fort känns det som bara.

Neo är helvild och vill vara med hela tiden. Han säger "där" och "titta", han härmar också en massa ord. Han är så himla duktig. Han är ju 10 och en halv månad gammal, snart så är han ju ett år, det känns helt galet. Vart tog tiden vägen?

Vi kämpar på här hemma med att plugga, renovera och samtidigt försöka hinna med lite, lite fritid, men det är inte lätt när jag läser matte just nu, det är en riktigt tung kurs för mig. Jag är inte bra på matte.

Men nu måste jag slita mig från datorn en stund igen, har massor att göra. Ciao!

Klart han ska ha ett eget rum

Vi flyttade ju just för att Neo skulle få ett eget rum (för att jag skulle få inreda ett barnrum). Och vi har bott här sen i juli, men bara använt hans rum som ett vislängerinalltsomviintevillhaframme-rum. Inte okay tänkte jag och vi gick in där och röjde, gick ner med saker till förrådet och sorterade. En kvart tog det att röja, plus dammsugningen då. Sen så har jag börjat rycka tapet. Den lossnar relativt lätt och det ärr riktigt fina skarvar under så blir inget jobbigt spackel/slip arbete. Lite behöver ju slipas och spacklas men det behöver inte ta hur lång tid som helst. 

Jag har fortfarande inte bestämt mig hur det ska se ut därinne. Tror jag hat en liten aning men säger inte fören jag vet säkert. 

Här får ni se en liten bild på ett hörn av rummet där jag har ryckt lite.

Det kanske inte går så himla fort

Min viktminskning är väl inget i den extrema kategorin, men varje dag så försvinner faktiskt lite av mig. Det känns faktiskt rätt bra. Jag fuskar rätt ofta och äter vanlig mat, men jag vet att jag inte skulle orka fortsätta om jag inte unnade mig något ibland.

Jag vet att många andra har fått bort sin mage senast efter nio månader. Men jag var noggrann med att låta bli att banta/träna tills att jag slutat amma och ärret slutade göra ont. Ärret slutade göra ont ofta i juni och jg slutade amma i slutet av juni. Så sen dess har jag försökt lite. 

Jag har väl tappat några kilon, vet inte hur många, satsar mer på midjemått. Där har jag tappat 6 cm. Jag har fortfarande en lång väg kvar, men jag har iallafall kommit en bit på vägen. 

Bilden till vänster är tagen i juni, där hade jag 80 cm i midjemått. Bilden till höger är tagen idag, med 74 cm i midjemått. 

Påsmagen har blivit mindre, den hänger inte över lika mycket, den är inte lika rund och hänget över naveln har blivit mindre. Bristningarna har dragit ihop sig. Valken under armen mot ryggen har blivit mindre och finns nästan inte kvar. Under bysten går magen rakt en bit innan den går utåt nu. Brösten är fastare också. Man ser också att jag inte är lika bred.

Tio månader

Tänk att tio månader redan har passerat, och vad mycket som har hänt under dessa underbara månader. Jag har blivit mamma till världens goaste "lilla" kille, han förgyller varenda sekund av mitt liv. Nyss var han ett litet spädbarn som bara låg och kollade, nu är han en helt unik liten individ med en stark vilja.

Tänkte skriva en liten uppdatering om Neos utveckling nu, mest för min egen skull att ha i framtiden. Vi var på BVC idag också så tar med längd och vikt etc.

Neo har nu storlek 5 på liberoblöjor och storlek 86-92 på kläder. Han var 83 cm lång idag (har växt 5 cm på två månader) och sen så vägde han 12390 gram, han hade också 47,7 cm i huvudomfång.

Mat vill han ha på en gång, om det tar tid att värma maten eller liknande så låter han oss veta att han inte är nöjd. Godast är mammas hemlagade mat, men ibland kan en burk eller två gå ner också. Gröt är favoriten, gröt med lite hemlagad fruktpuré, det slukar han på bara några minuter. Välling vill han bara äta på morgonen, på kvällen är det lagad mat som gäller. Favoritfrukterna är banan och kiwi, de duger bra som mellanmål.

Krypa kan han, men oftast så tröttnar han på att krypa efter några steg och drar sig då fram på mage igen. Man skulle kunna tro att det skulle gå långsammare att hasa sig fram på magen, men för honom går det mycket fortare att göra så än att krypa "på riktigt". BVC- sköterskan sa att det antagligen är hans riktiga krypstil. Alla barn kryper olika, bara för att flest kanske kryper "på riktigt" så betyder inte det att Neo kryper fel.

Han ställer sig upp mot ALLT, och när jag säger allt så menar jag verkligen det. När vi va på BVC idag så försökte han ställa sig mot plastlådor, papperskorgar och liknande. En helt ny värld har öppnats för honom och vi har behövt barnsäkra ytterligare.

Han älskar när man håller honom i händerna så han får gå, han har blivit jättestadig och snabb.

Han kan stapla ringar på en sån där pinne som man staplar ringar på. Vi visade han en eller två gånger hur man skulle göra, sen så kunde han göra likadant efter det. Han kan konstigt nog sätta på lock på plastlådor, vi har inte visat honom det vad jag vet, men ändå så gör han det. Haha!

Om man sjunger och klappar händerna på låren så gör han likadant med ett stort leende på läpparna. Han försöker också klappa händerna om vi klappar, men de träffar inte alltid varandra.

Han har ett jättebra pincettgrepp och stoppar in små matbitar i munnen själv. Han vinkar ganska ofta, men inte alltid på beställning utan oftast oprovocerat.

Han säger mamma och förstår rätt så många ord. Han förstår mat och äta, inte helt oväntat, om jag säger "får mamma smaka?" så stoppar han en sked i min mun och skrattar om jag låtsas äta, han vet vart lampan är, om man frågar om man kan få något av han, t.ex. nappen så ger han den till en. Om man säger "vem kommer nu?" så brukar han kolla mot dörren. Han älskar att leka tittut, han brukar hålla upp en filt över ansiktet och sen dra ner den och ser överlycklig ut.

Det är allt jag kan komma på just nu, han utvecklas i en bra takt och jag är imponerad av honom.

Blev en liten bildbomb på en glad 10-månaderskille!

Helgdag

Då var det helg igen då, men den här helgen innebär absolut inte vila för oss. 

Igår kväll bjöd vi några vänner på tacokväll hos oss, innan kvällen så hann vi med en tripp in till Örebro. Vi åkte vid 07.45 och var ute hemma fören 13.30, så då åt vi och jag städade lite grann. Sen så åkte vi hem till mamma, pappa jobbade så vi tänkte hålla henne sällskap, men hon hade ju redan finbesök! Neos kusin Ebba var där och hon hade ridit. 

Sen så skyndade vi oss hem och var hemma till klockan 18. 

Vi hade verkligen fullt ös igår, jag är rätt seg idag. Har försökt tagit tag i disken, men har varken ork eller lust just nu. Diskade det mesta iallafall.

Idag ska vi hem till mina föräldrar igen sen så ska vi på barnkalas. Neos kompis fyller ett år redan, oj så fort tiden går!

Sen blir det plugg för hela slanten!

Bild på mig och Neo från igår från min instagram! 

Pluggtid

Det har blivit dåligt med bloggande på senaste tiden. Jag har helt enkelt inte tid eller ork.

Jag har nästan varje dag uppbokad och har jag inte en dag helt uppbokad så är det annat som måste fixas, städning osv. Nu när både Tobias och jag har börjat plugga igen så är det svårt att hinna med fritid.

Han är ju i skolan på dagarna och jag pluggar distans samtidigt som jag har hand om Neo och försöker hinna med hemmet. Sen så försöker jag hinna med vänner och familj på ett hörn också. Så en timme varje kväll efter att Neo har somnat får jag till mina studier, sen brukar jag somna i soffan av utmattning.

Det är inte lätt att hinna med allt och att blogga blir att hamna lite på efterkälken.

Det är mycket som händer med Neo just nu. Men det berättar jag om sen på hans 10-månadersuppdatering på hans 10-månadersdag.

Hoppas era liv flyter på! :)

Kolla på mig, jag har inte stl 36

Ibland blir jag bara så himla trött på hur skev världen är.

Jag blir så trött på att barbiedockorna är i storlek xxxs med bröst i kupa G eller H. Jag blir så trött på alla reklamer "smink som känns som att du inte har smink på dig", men ha inte smink då? Varför måste vi låtsas att vi är någon annan med flera ton smink varje dag? Jag blir så trött på att "plussize modeller" är relativt normala i storlekarna, och inte alls så kurviga som de borde vara. Kolla till exempel på bilden jag lägger in här nedanför. Den här bilden hittade jag på H&M's "+" avdelning. Som är storlek 44-54.

Detta är då enligt H&M en "plusmodell". Det här är bland det löjligaste jag har sett. Jag har oftast storlek 42 på överkroppen och oftast 42 på nederdelen också, men ibland behöver jag stl 44. Hon här ovan är mycket mindre än mig. Hon har ingen pås-gravidmage. Hon har inga bröst i storlek 80E. Hon ser nästan smal ut i mina ögon, men nej, hon räknas in på den större sidan. 

Vad ger det här? Det här berättar för oss att hon är stor och vi andra som är större vi är ju då enorma. 

Världen är skev...