Mycket att göra

Just nu känns det som att det är en miljon saker som ska fixas. Dopet, flytten, osv... Stressigt värre.

Vi håller just nu på med att fixa köksluckorna här i vår tvåa (vi började måla dem de sista dagarna jag var gravid så alla hann inte bli färdiga), nu ska vi börja måla dem efter att Tobias slipade dem här om dagen. Så det måste ju fixas.

I förmiddags så tog jag hand om den största delen av diskberget som hade bildats i köket, sen krånglade min rygg och då tog Tobias över. I eftermiddag så ska vi nog försöka ta hand i lite saker, dammsugning och sånt. Sen hade jag tänkt rensa ur lite skrot och skräp som vi samlat på oss så man slipper tänka på det när vi ska flytta. Det vore riktigt skönt att bara ha allt i ordning när man ska börja packa, slippa sortera om det, för då blir det hur mycket som helst att göra.

Till råga på allt så har ju Neo gått och blivit förkyld också, i söndags kväll bröt det ut och det håller sig på en ganska låg nivå, lite hosta här och lite nysningar där plus lite feber, jag hoppas att det inte blir värre bara. Barn som haft RS-viruset är känsligare för förkylningar....

Tar med bilder på Neo från igår när vi kom hem ifrån hans mormor och morfar :)

Här ska det bli dop!

För några veckor sen så ringde vi till prästen här på orten och bokade in ett datum för dop. Den 15:de Juni så ska Neo döpas!

Varken jag eller Tobias är troende egentligen, men vi båda är döpta och jag tycker att det är en riktigt fin ceremoni. Strunt samma om det egentligen är religion inblandad, gillar man traditionen så gör man och skulle man gå helt emot religion så skulle man ju inte fira jul eller påsk eller något sånt, så jag tycker nog att det är helt okay att vara lite "låtsas-kristen".

Så att Neo ska döpas var för oss en självklarhet. Och som faddrar (den nya sortens gudföräldrar) så har vi valt Tobias syster Malin, min bror Magnus och min syster Sofie, så Neo får tre stycken faddrar. Vi valde att hålla det inom familjen eftersom oavsett vad så finns alltid ens familj där.

Nu gäller det bara att få ihop allting, inbjudningar ska skickas ut, Neo behöver dopkläder, fika ska ordnas, dekorationer ska göras osv. Det kan bli en lång lista, det enda vi har klart är vad jag och Tobias ska ha på oss. Jag ska ha en somrig vit klänning med rosa blommer på och Tobias ska ha en mörkblå skjorta med detaljer som matchar min klänning, det är supersnyggt tillsammans och vi kommer nog bli riktigt stiliga.

Jag hade tänkt göra doptårtorna jag själv istället för att köpa, för jag gillar ju att pyssla och baka och det kändes som en rolig utmaning. Bild på en "test-tårta" här nedanför. Tanken är att den sen ska vara vit med blåa detaljer istället men jag orkade inte med det just nu :P

Plötsligt händer det

Medan Tobias slipar köksluckor på balkongen så tog jag med mig Neo in i sovrummet och byggde upp en vägg av täcket som jag tänkte att han skulle luta sig mot. Men han bara fortsatte sätta sig upp och satt helt utan stöd i kanske 30 sekunder innan han började tippa åt sidan. När jag satte han upp igen så satt han rakt igen helt själv. Imponerad mamma!

Fick dock ingen bra bild förrän han lutade sig framåt.

Mammor är inte tråkiga

Bjuder på två helt fantastiskt fina bilder på ett helt fantastiskt fint barn.

Jag tänker ju väldigt mycket, antagligen mer än vad de flesta gör. Det beror ju till mestadels på att jag har ADHD, det förklarar ju liksom situationen ganska bra. För när man har ADHD så är det som att man har på 10 kanaler samtidigt på tvn och man kan inte hitta fjärrkontrollen, så bilderna och ljuden överröstar något otroligt och det blir svårt att få en syl i vädret. Då kanske ni förstår hur det är? Något jag har lärt mig att uppskatta och rent utav älska är tystnad. Är världen runt omkring mig tyst så kan jag få lite lugn och ro i huvudet. Tankarna blir då iallafall lite tydligare och man får inte huvudvärk av dem. 

Men iallafall, nu kom jag av mig.... Som vanligt...

Det jag tänkte skriva om i det här inlägget är hur trist vissa saker kan vara ibland. Som vänner till exempel, jag har väldigt få vänner. Jag är jätteglad för de jag har, min fina familj, de i mammagruppen, vännerna i Stockholm och mina underbara gymnasievänner. Jo jag har en hel del fina vänner, när jag tänker efter. Bekanta däremot, de skulle jag kunna drunkna i, bekanta finns det gott om. Mänga av dessa bekanta brukade vara vänner till mig, men har av många olika anledningar försvunnit ur mitt liv. 

Det som sårar mest är de som försvunnit ur mitt liv på sista tiden, sen jag blev gravid och fick barn. De flesta verkade glada för min skull eftersom jag och Tobias planerade Neo och blev överlyckliga när vi fick reda på att jag var gravid. Men ju mer gravid jag blev desto längre bort hamnade vännerna. När magen växte så minskade kompiskretsen.

Men efter att Neo kom så är det nästan aldrig någon som hör av sig fastän jag försöker allt jag kan. Man har ju ganska mycket tid över när man är mammaledig, för er som inte visste det. Men nu är jag trött på att kämpa, jag tänker nöja mig med de vännerna jag har, för de finns iallafall där för mig. 

Jag är inte tråkig bara för att jag är mamma. Sådeså!

Jag blir så himla arg!

Nu är jag riktigt trött på den här jävla amningsdebatten!!

Hur kan man ens ha en debatt om något som är så naturligt och som dessutom är det bästa för barnet? Jag förstår verkligen inte!! Varför blir folk så störda av att se ett barn äta på en tutte, det är ju så de flesta barnen har växt upp, vid tutten.

Om det är för att folk blir irriterade för att man kanske ser en liten bit av tutten så kan jag ju berätta för er att man oftast ser mer tutte i bh och bikini reklamerna. När jag ammar så knäpper jag upp mitt amningslinne först, lägger Neo precis framför bröstet och drar sedan ner bhn, om man har "tur" så kanske man ser min tutte i två sekunder innan Neo tar tag. Sen så syns bröstet inte mer än vad brösten i reklamerna syns. Faktiskt så syns bröstet mycket mindre än vad de i reklamerna gör....

Folk klagar på att det är "avtändande", men det vore väl konstigt om det skulle vara tändande kan ju jag tycka, för det är ett barn som äter. Det är bara naturligt! Inget annat!

Ni som tycker att mammorna ska behöva gå undan och sätta sig på toan och amma. Tänk då såhär: Skulle ni tycka om att äta eran mat inne på toaletten? Ska mammorna och barnen som ammas bli förpassade in på toaletterna medan barn som matas med flaska eller äter bebismat får sitta precis vart de vill? Det är ju inte rätt någonstans.

Brösten är faktiskt till för barnen, de har blivit sexobjekt, men de ska fortfarande vara till för barnen. Amning är det bästa för barnen och 97 % av alla kvinnor KAN amma sina barn.

Det borde inte ens finnas en debatt om det här!

En evighet som rusar förbi

Tänk att du har funnits hos oss utanför magen i 20 hela veckor nu. 20 veckor är ju en halv graviditet och när man var gravid så kändes det som att tjugo veckor gick hur långsamt som helst, men nu rusar bara tiden förbi. 

För tjugo veckor sedan så skulle vi vid den här tiden sova andra natten tillsammans alla tre som en familj på BB. Det var lördag och jag hade haft den bästa fredagen någonsin i mitt liv och var en stolt nybliven mamma. 

Jag älskar verkligen min underbar son Neo. Han förgyller mitt liv och sätter guldkant på det.

Neo 20 veckor

Hann inte lägga upp veckobilden igår och kände att jag behövde lägga upp en eftersom vi missade veckobilden förra veckan. 

Tänk, de snittade ju i mig också

Igår så kollade jag och Tobias på senaste greys anatomy avsnittet och jag hamnade i någon slags chock och förstod äntligen.

Neo föddes ju med akut kejsarsnitt, eftersom han hade syrebrist vilket de upptäckte med hjälp av blodprov de tog på hans huvud.

När jag läste på om och planerade min förlossning så var jag livrädd för kejsarsnitt. Jag ville absolut inte genomgå det. Jag har aldrig blivit opererad, aldrig ens skadat mig allvarligt, jag är dessutom livrädd för nålar, skalpeller och andra vassa saker. Blod skrämmer mig extremt mycket, eller inte själva blodet utan att blöda och bli skuren i.

Så när de kom till mig och berättade att jag skulle bli snittad så ville jag bara gömma mig, tårarna sprutade bokstavligt talat ut och jag var livrädd. Jag fick frågan om jag ville vara vaken eller om de skulle söva mig. En normal reaktion med tanke på mina rädslor hade ju varit att jag hade velat bli sövd. Men jag var livrädd för att somna in och tänka "snart får jag träffa min son" och om något gick fel, eftersom han ändå hade syrebrist så skulle jag vakna upp till en hemsk verklighet. Nej jag ville vara vaken, jag ville se min underbara son på en gång.

Men en sak jag aldrig har tänkt på efter kejsarsnittet är vad de faktiskt gjorde bakom skynket. Jag har aldrig ens tänkt på det. Även fast jag kände hur de skar i mig, tryckte och drog i min mage och allt sånt, nej jag har helt stängt av. För jag vill inte tänka på det.

Men då igår när vi kollade på greys anatomy så var det med ett kejsarsnitt och jag blev nästan illamående. Herregud det var ju så de gjorde med mig och där låg jag vaken, medan de skar i mig. Vilken chock det blev.

Det man inte vet och det man inte ser tar man inte skada av.

Det är mycket som man väljer att inte tänka på...

Men hur som haver så är jag riktigt glad att Neo kom ut med kejsarsnitt, han hade inte överlevt en vanlig förlossning. Och jag är glad för hur bra läkarna och barnmorskorna i Karlskoga var. Trots allt så hjälpte ju de vår älskade Neo ut!

Bild på plåstret jag hade på magen och en mörbultad mamma ett dygn efter snittet.

Ett halvhjärtat försök...

Som ni ser så försökte vi ta fina bilder på Neo igår, men utan diffusor till blixten så blev bilderna inte så himla bra. Endera blev de för ljusa och med en chockad bebis på från blixten, eller så blev de mörka om man inte tog med blixt. Det blir nog att inskaffa en diffusor så småningom.

Inatt har bara Neo ätit två gånger, helt otroligt, då han brukar äta tre eller fyra gånger per natt. Så det har varit en ganska lugn natt.

Strax ska jag göra mig i ordning, för idag så ska jag och Neo gå och träffa Elin, Steira, Ona och Enea. Jag och Elin ska ta följe ner till fiket och där möter Ona upp oss. Det ska bli kul att umgås lite, hoppas ni får en bra dag.

Sällskap

Neo och mamma mys <3

Idag har vi varit i Örebro på förmiddagen/lunch med min mamma och pappa. Pappa skulle skaffa nya glasögon så vi andra följde med som sällskap. Vi köpte faktiskt inte så mycket idag, för dem närmsta kommande månaderna så är det mycket som händer på den ekonomiska fronten och vi måste därför hålla oss till våran budget.

Det blev ändå en snuttefilt från Hemtex, samma som på bilden fast i grön. Det är bra att ha två i samma material och så utifall att den ena skulle få spy eller någon annan olycka på sig. Sen köpte vi även 10 st flyttkartonger på Jula.

Nu tänker ni säkert "Va? Flyttkartonger!?!" och för att svara på er fråga så ska vi flytta till en större lägenhet, nämligen en 3,5 rummare på bottenvåningen. Vi bor ju just nu i en ganska stor tvåa, men tyvärr ligger den på andra våningen och Neos leksaker börjar dyka upp överallt, det känns som att vi snart bor i ett lekrum. Så att få lite större är optimalt.

Nu känns det bara lite surt att man ska packa ner hela sitt liv i kartonger och flytta igen, det är ingen rolig process direkt, men när man väl kommer på plats och har packat upp allt så kommer det att kännas så himla bra.

Söndaaaag

Då var det söndag då och den här helgen har verkligen sprungit förbi. Snart är det måndag igen. I fredags glömde vi bort veckobilden, så vi får klara oss utan den, den här veckan.

Våran laptop har krånglat väldigt länge, det är typ glapp i sladden till skärmen så den flimrar blått hela tiden och det började bli ohållbart, så vi stängde av skärmen kopplade in datorn i tvn och tog ett trådlöst tangentbord och mus, så nu ser vi ut som töntar som sitter med en 40" skärm... Haha

Vi har en stationär dator och en minilaptop också, men eftersom vi använt vanliga laptopen mest så finns ju alla saker på den, träligt att inte kunna använda den då.

Nu sitter jag med Neo i min famn, han sover och Tobias lagar mat. Sen i eftermiddag så ska vi åka hem till min gammel-farmor som är 93 (!) år gammal.

Tar med en instagram bild på morgon-mysiga Neo!

Fina vänner

Om det är något som gör mig riktigt glad så är det att träffa vänner! Jag har så fina vänner från gymnasiet, Lovisa och Elina. De kom idag på besök och vi hade lite glömt bort att de skulle komma, eller snarare vilken tid de skulle komma. Så klockan nio när de skulle komma så låg vi kvar i sängen och hade lite sovmorgon. Jag kom på att de skulle komma så jag skickade ett sms till Elina och frågade när de skulle komma, Elina svarade "snart". Jag antog ändå att det var en stund kvar, men Tobias kollade ut genom fönstret en halvminut senare, då stod de parkerade. Det var bara att slänga på sig kläder och borsta håret! Haha!

Vi hade en jättetrevlig dag verkligen, de var kvar till klockan 18 innan de åkte hem.

Det är kul att vissa vänner fortfarande finns kvar och tar sig tid att umgås fastän de bor en bit bort!

Tar med ett par bilder på hur söt Neo var nyss när han åt lite gröt!

Vår glada kille

Gud så glad och go lilla Neo är! Han är så himla lättroad, "tittut" är det roligaste han vet just nu, haha lilla gullungen. 

Här får ni se hur kul han faktiskt tycker att det är! :)

Älskade barn

Blev inspirerad

När vi var hemma hos Elin i måndags så blev jag så himla inspirerad, jag har alltid älskat fina färger, men hemma hos oss har vi liksom skalat av alla färger, vi har nästan bara beige, grå, svart och vit inredning. Men Elin hade så himla fint med färger och man blev verkligen glad av att vara där. Så jag blev ganska inspirerad och hittade en massa saker på olika affärer som jag ville ha, här är vad jag hittade på lagerhaus. 

Första nattningen ensam

Nu är vår tvättmaskin äntligen inkopplad!! Det känns helt underbart. Imorgon ska jag tvätta första maskinen, längtar! (Haha, kanske låter lite överdrivet, men det har varit några hemska månader utan tvättmaskin)

Ikväll så blir det jag som får ta hand om nattningen ensam, det brukar ju vanligtvis vara jag som tar hand om den i vanliga fall men idag är inte Tobias här överhuvudtaget. Han skulle jobba till 22 ikväll. Men det ska nog gå bra. Man blir lite bortskämd när man för det mesta är två, det är nog också på grund av det som Neo oftast vill bli buren, han är ju van vid det.

Kurvorna

Har sett att många andra har lagt upp sina barns kurvor i 1177 - BVC appen. Så jag tänkte visa Neos kurvor. Han är lite större än de flesta. Min fina kille, man kan också se när han var sjuk, att kurvan sjunker där.

Lite stolt

Då var jag ensam med Neo då, Tobias är och jobbar lite. Skönt att han får jobba lite, det är ju ganska trist att vara sysslolös. 

Jag vill berätta om en sak som jag är ganska stolt över. Igår eftermiddag så behövde jag plugga lite, jag läser ju några gymnasiekurser på halvfart, men det var helt omöjligt att få något gjort med Neo här. Så då föreslog Tobias att han skulle gå ut på en promenad med Neo så att jag kunde få lite tid. Så han klädde på Neo och gick ut med vagnen.

Jag pussade på Neo i fem minuter innan jag lät Tobias ta honom, och när de gick utanför dörren så började jag gråta. Jag grät i kanske tio minuter, ringde Tobias fem minuter efter de hade gått och grät också, men jag sa att vi var tvungna att försöka en stund till, så vi la på och sen försökte jag börja plugga lite och när jag började komma igång med min uppgift så blev det enklare och de var faktiskt borta i 45 minuter. Nog så höll de sig i närheten hela tiden ifall jag skulle få panik, men det gick ändå bra tycker jag.

Jag har totalt varit ifrån Neo tre gånger nu. På uppvaket efter kejsarsnittet så var jag ifrån honom i två timmar, på tåget när Tobias gick iväg med honom till en annan vagn för att byta blöja i ca. tio minuter och sen igår i 45 minuter. 

Nu räknar jag inte med när jag duschat och sånt, för det är inte samma sak när man ändå är i samma hus.

Jag vill ju att Neo ska kunna vara med Tobias och så ska det väl vara, han är ju trots allt Neos pappa. 

Det där med längtan

Förlåt för att det inte blev något inlägg igår, vi hade ganska fullt upp hela dagen även om vi mest satt hemma, ironiskt. Rörmokaren kom förbi igår och kollade vilka grejer som han behövde för att koppla in vår tvättmaskin, så idag skulle han antagligen sätta in den, ska bli så skönt att kunna tvätta hemma äntligen.

Igår hände något rätt så oväntat och spontant, vi får se, men om allt går som det ska så kommer jag bli väldigt lycklig. Men jag vill inte berätta om det här än. Det gör jag sen när det är fixat.

En annan sak som jag vill berätta för er är att jag börjar närma mig mina mått jag hade innan jag blev gravid. I januari 2012 så hade jag 77,5 cm i midjan, sen gick jag ner i vikt och hamnade på 73,5, och nu ligger jag på 80 cm. Det som förvånar mig mest är mitt stussmått( där man är som bredast över baken), innan jag blev gravid låg det på 104 cm, för två månader sen låg det på runt 115 cm och när jag mätte idag så låg det på 108 (?!). Mätte flera gånger för att se så att det verkligen stämde och det gjorde det. Helt otroligt.

Min vikt har också minskat, två kilo till har jag tappat. Låg på 85,5 kg vid påsk och nu ligger jag på 83,5 kg. Det går framåt och det enda jag har gjort är att sluta helt med godis och chips och skurit ner på läsken, sen så promenerar vi lite mer. Jag tycker att det är viktigt att äta ordentligt eftersom jag ammar så maten har jag inte ändrat på.

Jag längtar så efter att komma ner till min målvikt. Men jag har en ganska lång väg kvar, för först vill jag komma ner till min före-graviditeten-vikt, som är runt 73 kg, sen vill jag helst gå ner till 65 kg, men allt har sin tid.

Det blir bättre

Då börjar den här dagen lida mot sitt slut då, Neo somnade i min famn för en timme sen så för ett tag sen la jag ner honom i spjälsängen. Vi kämpar faktiskt med en sak här hemma som jag inte nämnt här på bloggen än. Det är nämligen så att Neo är extremt mammig, han vägrar nästan vara hos någon annan än mig. Vi tror att det kom i samband med rs-viruset. Jag mådde så dåligt när jag såg honom sjuk och jag ville inte att han skulle behöva må så dåligt. Så efter han var sjuk så försökte jag se till att han inte skulle behöva vara ledsen.

Så jag har "skämt" bort honom och det har orsakat att Neo inte vill ligga själv eller vara med någon annan. Så just nu försöker vi få honom att vänja sig tillbaka igen, han får ligga korta stunder i gymmet eller på filtar, sen så ska han vara hos Tobias även om han blir ledsen, då ska Tobias trösta honom, innan han får komma till mig.

Idag kom vi faktiskt någon vart även om de här dagarna har varit hemska för mig, Neo somnade hos Tobias, det har han inte gjort sen han var två månader. Det känns underbart.

Den här dagen har annars varit väldigt bra. Vi gick över till Elin och Steira som bor i huset bredvid, dit kom också Ona och Enea. Elin, Ona och jag var gravida samtidigt så vi gick i mammagrupp tillsammans, så nu umgås vi och pratar om allt mellan himmel och jord. Vi blev bjudna på en jättegod vegetarisk taco-gratäng och sen fick vi marängtårta till efterätt. Allt var supergott och det kändes som att jag skulle rulla därifrån.

Godmorgon

Då var det en ny vecka igen då. Den här veckan är egentligen ganska händelselös, vi har inget inplanerat iallafall. Men det kan ju ändå hända väldigt mycket, det vet vi ju inte än..

Idag är den enda dagen som vi har något inplanerat på. Jag och Neo iallafall. Vi ska gå över till Elin och Steira som bor i huset bredvid, där ska vi äta lunch, Ona och Enea kommer också dit. Det ska bli riktigt kul att träffas och prata lite.

Vi vaknade runt klockan 06 imorse, Neo låg nämligen och sparkade och pratade för fullt emellan oss. Sen så låg vi kvar i runt en timme och gosade. Sen åt vi frukost och just nu så håller Tobias på med morgonrutinen.

En sån bra dag

Tänkte lägga upp bilderna ifrån den här fina dagen hemma hos mina underbara föräldrar.

Mor & son, här myser vi i mitt gamla flickrum, som numera är barnbarnens lekrum.

Sigrid fick vara lite modell också, men hon är inte så enkel att fånga på bild när hon springer, snurrar och hoppar runt.

Jag, Neo och min fina syster

Här har ni en glad Bea, haha. 

Systrarna med våra fina barn.

Söndag = kalasdag

Idag var det söndag då och hos oss betyder det ibland kalas, kan det iallafall verka som. Det är många som fyller år på våren, den här gången är det mammas tur. Så vi är här och firar henne, äter go-fika och har det gött.

Neo sover tungt här i mitt knä, han har lite svårt för att somna när det är mycket folk och oväsen, så vi var tvungna att gå undan. Men skönt för honom att sova en stund.

Bilder från dagen lägger jag upp ikväll när jag kan koppla in kameran i datorn.

Du förgyller min dag

Även när allt känns som jobbigast, när man är som mest tankspridd och förtvivlad, då kan du muntra upp mig. Mitt fina, fina barn. Du är så vacker och underbar. Jag älskar dig Neo Hurtig. 

Bilderna tog jag imorse när Tobias och Neo fixade morgonrutinen. Det är viktigt att vi har den rutinen eftersom Neo har en massa eksem som måste smörjas morgon och kväll. Dessutom så är det mysigt att ha han på golvet så han får ligga och lufta lite och man behöver inte oroa sig för att han ska rulla ner från skötbordet. 

Tankar om framtiden

Nu har den här dagen nästan passerat, Neo har fått pyjamas, ätit kvälls-mjölken och sover nu gott i spjälsängen.

Vi har varit hemma hos mina föräldrar nästan hela dagen, här på bloggen verkar det nog som att vi är där jämt, men vi är egentligen där en-två gånger i veckan i ett genomsnitt. Vissa veckor blir det bara lite mer, beroende på hur allas scheman passar ihop.

Men nu till det som rubriken handlar om. Jag är ju som jag antar att de flesta av er vet 20 år, fyller 21 år i sommar. Jag skulle tagit studenten 2011, men på grund av en massa krångel så är jag inte klar med gymnasiet än. Jag har drygt 500 poäng kvar och de ska jag slutföra under mammaledigheten.

Men då kommer jag till punkten "sen då?". Jag är snart 21 år och har inte en endaste aning om vad jag vill göra med mitt liv. Jag har velat så mycket olika under åren och nu vill jag ingenting.

Jag hoppas att det snart blir klart för mig vad jag ska göra.

Svårt att ligga still

Igår fotade jag Neo lite grann efter jag tagit veckobilden på honom. Fick en hel del fina bilder, men det är svårt att få bra bilder så mycket som han rullar runt. Ena stunden så ligger han på rygg sen så ligger han på magen. Och när han ligger på rygg så hoppar han lite som en groda, och när han ligger på mage så försöker han ta sig framåt, det är verkligen fart i den här killen.

Neo 18 veckor

Idag blev Neo hela 18 veckor. Tänk va tiden går fort. Våran lilla pojk växer så det knakar och det syns verkligen om man kollar på alla veckobilder på rad.

Spännande

Då var det torsdag då. Vi (jag, Tobias och Neo) sitter just nu hemma hos mina föräldrar. Vi har ätit här och varit här i några timmar. Nu väntar vi på att min syster ska komma hit med Sigrid, hon har varit på dagis. När hon kommer så ska min syster och Tobias åka iväg. Tobias ska övningsköra lite grann och jag ska då vara barnvakt till kusin Sigrid och ha Neo. Det blir spännande! Har bara haft henne korta stunder tidigare.

Igår var jag med Elin och Ona ifrån föräldragruppen. Vi gick runt lite och fikade. Det är kul att umgås med dem, för Onas dotter Enea är två månader äldre än Neo och Elins dotter Steira är en månad äldre. Så vi har en hel del att prata om.

Bjuder på några instagram bilder så länge.