Lite stolt

Då var jag ensam med Neo då, Tobias är och jobbar lite. Skönt att han får jobba lite, det är ju ganska trist att vara sysslolös. 

Jag vill berätta om en sak som jag är ganska stolt över. Igår eftermiddag så behövde jag plugga lite, jag läser ju några gymnasiekurser på halvfart, men det var helt omöjligt att få något gjort med Neo här. Så då föreslog Tobias att han skulle gå ut på en promenad med Neo så att jag kunde få lite tid. Så han klädde på Neo och gick ut med vagnen.

Jag pussade på Neo i fem minuter innan jag lät Tobias ta honom, och när de gick utanför dörren så började jag gråta. Jag grät i kanske tio minuter, ringde Tobias fem minuter efter de hade gått och grät också, men jag sa att vi var tvungna att försöka en stund till, så vi la på och sen försökte jag börja plugga lite och när jag började komma igång med min uppgift så blev det enklare och de var faktiskt borta i 45 minuter. Nog så höll de sig i närheten hela tiden ifall jag skulle få panik, men det gick ändå bra tycker jag.

Jag har totalt varit ifrån Neo tre gånger nu. På uppvaket efter kejsarsnittet så var jag ifrån honom i två timmar, på tåget när Tobias gick iväg med honom till en annan vagn för att byta blöja i ca. tio minuter och sen igår i 45 minuter. 

Nu räknar jag inte med när jag duschat och sånt, för det är inte samma sak när man ändå är i samma hus.

Jag vill ju att Neo ska kunna vara med Tobias och så ska det väl vara, han är ju trots allt Neos pappa.