Mellandagsrean

Igår var våran första dag ute bland mycket folk sen vi kom hem. Vi kände att det var dags att dels prova hur han skulle hantera situationen och hur det skulle fungera för oss som en familj. Och jag måste nog påstå att dagen gick helt perfekt.

Jag ammade Neo precis innan vi åkte, max 5-10 minuter innan vi böt också blöja då. Sen så åkte vi in till Örebro som är en timmes resa med bil. Först stannade vi på mega, där de har superbilliga barn och bebiskläder. Vi hittade en hel del där faktiskt. Där så använde vi oss av den supersmarta funktionen som vår vagn uppfyller, när man har den som sittvagn enbart så kan man klicka i bilbarnstolen i den och på så sätt så behöver man inte krångla ur bebisen ur bilstolen för att lägga den i barnvagnen. Hela tiden därinne sov han gott så vi behövde aldrig ta upp honom. Där hittade vi en hel del kläder till Neo, tre par byxor, fem stycken dreggellappar, två stycken bodies, fyra par strumpor och en mössa, allt för under femhundra kronor.

Sen åkte vi vidare till mariebergs galleria. Där så la vi ner Neo i liggdelen istället för att ha honom kvar i bilstolen. Det är ju inte allt för bra för de små att sitta allt för länge. Vi började med att hitta en vinterjacka till mig, jag har ju inte köpt någon än i år eftersom jag haft en stor mage, och jag ville vänta någon vecka innan jag köpte en ny eftersom magen kanske hann krympa lite mer då, dessutom så brukar ju jackor vara billiga under mellandagsrean.

Efter att vi hittat en jacka så blev det dags för lilleman att äta och få en ny blöja, så vi begav oss då till amningsrummet. De hade faktiskt ett väldigt fint amningsrum, det var skönt att få lite lugn och ro i all mellandagsstress.

Sen så åt vi på McDonalds, vi lyckades få ett bord långt in där det var lugnt och vi fick plats med vagnen brevid bordet. När vi hade ätit var det dags för lite riktig shopping och lagom tills dess så somnade Neo i vagnen också. Först gick vi till HM, men där hittade vi inget, så vi fortsatte till Cubus. På Cubus hittade jag väldigt mycket. Två par jeans, en stickad tröja, en genomskinlig skjorta, och tre toppar, för under tusenlappen, det är riktig rea det!

Sen gick vi bara runt ett tag, men hittade inget, så då gav vi lillplutten mat och bytte blöja, sedan tog vi en snabb tur till IKEA, där vi köpte lite överdrag till skötbädden och några tvättlappar, samt ett ljusfat.

Det var en riktigt bra dag och jag är verkligen imponerad över hur duktig Neo är. Han är så snäll och lugn!

saknar...

För några veckor sen så var det dags för min familjs två äldsta hundar att somna in. Chili som var tolv år gammal, som skulle blivit tretton i februari och Nikki som var tio år. Jag har faktiskt inte hunnit skriva något om dem än, vilket jag tycker är skamligt så nu tar jag mig tiden för det.

Chili har jag i stort sett växt upp med alltså. Chili var mina föräldrars egna uppfödning och har bott med oss sedan hon lämnade sin mammas mage. Hon var en väldigt speciell hund, kullen hon kommer ifrån bestod av 6 stycken valpar och hon var rätt annorlunda från de andra valparna. Hon ville vara ifred och äta sina ben i lugn och ro. Hon har aldrig varit särskilt sugen på att leka utan hennes stora passion var att få springa fritt i skogen. När hon fick göra det så var hon helt nöjd med läget. Chili var nog den snällaste hund jag träffat, hon gjorde inte en fluga förnär och hon gick hellre iväg istället för att hamna i bråk med de andra. När hon bara var några år gammal så fick hon en sjukdom som kallas för klolossning, vilket innebär att hunden tappar klorna så att enbart pulpan är kvar. En riktigt hemsk sjukdom och veterinärerna sa att hon inte skulle bli mer än 6 år gammal. Men så fort min familj flyttade ut på landet så blev hon näst intill frisk och behövde knappt ens äta medicin längre. Hon blev dubbelt så gammal mot vad veterinärerna sa.
Anledningen till att hon behövde somna in var att hon de senaste åren/året har fått en massa cancer knölar och vi tror att hon började få ont av dessa på slutet, för hon var inte längre samma hund, hon orkade knappt något och hon låg och gnällde dygnet runt nästan. Så hennes liv var inte roligt längre.


Nikki var faktiskt tekniskt sett min hund. När jag gick i fyran på mellanstadiet och var 10 år gammal så sparade jag ihop pengar för jag ville så gärna ha en egen hund. Efter ett tag så hade jag sparat ihop tillräckligt, 4500 kr kostade min drömhund som min mamma hade hittat i en annons. Så vi begav oss till skåne och hämtade upp henne. Men det dröjde inte länge förens hon var mammas hund istället för min. Nikki var världens mys-hund, hon älskade att få sova i sängen och mysa under täcket, hon älskade att ligga i solsken och så fort det fanns en liten bit sol inomhus så var det där hon låg och på soliga dagar var hon ute nästan dygnet runt. Nikki har i några år haft en konstig åkomma som ingen veterinär har kunnat diagnostisera. Hon har varit snorig som bara den och haft svårt att andas på grund av snoret. Vi tog henne till flera veterinärer, de undersökte, röntgade, blåste igenom näsan och allt möjligt, men det var inget som hjälpte och de hittade inte vad som var fel på henne.
Nu på slutet blev det här mycket värre och några gånger under det här året la hon sig bara ner och slutade andas, antagligen för att det var för fullt i gångarna. Men de senaste månaderna var det mycket värre och hon hade riktigt svårt att andas, så det fanns inte så mycket till val.

Jag älskade dessa hundar något otroligt mycket och jag saknar dom så himla mycket, det är aldrig lätt när ett djur måste lämna en, men jag ser hellre att de får leva med lite värdighet och sen somna in när deras liv är fyllda med sjukdom. När man kan hjälpa dem så bör man göra det. De här hundarna hade otroligt bra liv, de fick dagligen springa fritt i skogen och var väldigt älskade av hela familjen. Hoppas att ni har det bra där ni är nu också <3

Snabbpumpat

Neo har ätit dåligt inatt så när vi nu vaknade så var mitt ena bröst sprängfullt med mjölk. Man märkte att han då tyckte det var jobbigt att få ett bra grepp om det så jag satte mig och pumpade ur det. På typ 5 minuter så hade jag redan 100 ml. Så nu sitter Tobias och matar honom med det, det är mysigt för honom att få den upplevelsen också.

Idag ska vi in till örebro för att kolla in mellandagsrean. Så jag uppdaterar nog först ikväll.

Helt galet

Det är verkligen helt galet hur mycket jag älskar min lilla Neo. Inatt efter att jag ammat honom och rapat honom så somnade han så mysigt. Jag satt nog i en timme och bara stirrade, pussade och gosade med honom.

Han är det finaste som finns, min lilla skrutt.

BVC besök

Idag har vi haft en hemmadag, det är ju inte så många dagar kvar tills Tobias ska tillbaka till jobbet, så vi försöker ta vara på dagarna så gott vi kan.

Vi var på besök på BVC idag, det var dags för vägning och mätning. Idag vägde han 4755 gram och var 60 cm lång. Sist vi var där för nio dagar sen så vägde han 4340 gram och var 56,5 cm lång. Då kan ni ju själva räkna ut att han växer snabbt vår lilla pojk.

Efter BVC så gick vi på en liten promenad i solskenet. Det var riktigt härligt.

Annandagen

Idag var det annandag jul. Julhelgen har varit riktigt bra faktiskt, förutom slutet på den här dagen då...

Neo äter, sover, växer och utvecklas. Det är så himla kul att se hur mycket han utvecklats sen han föddes för snart tre veckor sen. Han är mycket mer vaken nu mot vad han var för två veckor sen, dessutom så är han riktigt stark i nacken och fokuserar blicken bättre.

Det bästa som finns är att se sitt barn växa och utvecklas för att bli en egen individ tillslut.

Neo fick massa fina saker i julklapp, mest kläder då, vilket behövs! Kläder i storlek 62, då 56 snart är för litet.

Bjuder på en bild ifrån imorse och en som jag tog alldeles nyss.

God Jul önskar Neo!

Julafton

Idag är det då julafton, som jag antar att de flesta vet. Just nu ligger min underbara son inlindad i en filt i mitt knä, nybadad och go! Man måste ju vara ren på jul ;)

Han börjar verkligen njuta av badstunderna, ligger helt stilla och verkar allmänt nöjd. Det är så skönt att ha en sån snäll bebis. Han är alltid så glad!

Vi kan också göra sånt som att fila hans naglar när han är vaken, det bryr han sig inte om. Blöjbytena går också väldigt bra!

Han är den perfekta julklappen, jag kunde inte ha önskat mig något bättre! Vi har det så himla bra tillsammans alla tre, jag och Tobias är lika kära i varandra som innan, om inte ännu mer?! Och vi trivs verkligen med att vara en familj. Ställer upp för varandra och hjälps åt.

God jul alla bloggläsare! Hoppas ni får en riktigt bra dag!

Kul i babygymmet

Nu ligger Neo i sitt babygym och har det kul. Han verkar verkligen trivas där, ligger och kollar och njuter.

Två veckor och en dag

Idag är vår lilla skrutt två veckor och en dag gammal. Tiden går bra fort när man har roligt.

Han utvecklas som bara den! Det märks stor skillnad på honom från hans första dag tills nu. Han följer nu saker med blicken och huvudet, lite ryckigt men han försöker ändå. Och vi tror att han log medvetet för första gången idag! Vi får se om det händer någon mer gång!

Vår lilla skrutt har också drabbats av magknip på kvällen. Några timmar varje kväll så är han otröstlig och verkar ha himla ont, så vi ska prata med BVC på torsdag.

Bjuder på lite bilder ifrån imorse när vi hade morgonmys! Sen fick han ligga på mina lår en stund, det tycker han om!

Det slår tillbaka

Precis när jag har blivit av med mjölkstockningen på det ena bröstet så märker jag att det andra börjar bli väldigt rött... Då var det kört igen, alvedon hjälper iallafall lite... Sen så får jag pumpa, värma och amma hela tiden.

Dessutom så är jag förkyld :/

Hoppas att våran skrutt slipper bli sjuk. Det kan inte vara kul att vara så liten och sjuk. Men när man helammar så ska det vara en liten chans att bebisen blir sjuk.

Hos mormor och morfar

Nu sitter vi hemma hos mina föräldrar, Neos mormor och morfar alltså.

Här slår de in julklappar för fullt, något som vi också borde göra.

Julstämningen är på topp och jag riktigt längtar efter julafton. Jul firas i vanlig ordning hemma hos mina föräldrar, precis så det ska vara! I år har vi tur med att vara hela familjen. Vartannat år är vi hela familjen.

Just nu ligger lill-knodden och sover i spjälsängen som står här. Han har det så mysigt!

Skriva på papper

Idag har vi varit på socialstyrelsen och skrivit på att Tobias är Neos pappa, och även papper på att vi vill ha gemensam vårdnad. Det känns riktigt bra det här!

Så nu är vi båda föräldrar på pappret!

Idag har vi inget speciellt på schemat, vi fyller just nu i lite papper till försäkringskassan gällande föräldraledighet. Sånt här är så himla tråkigt!

Inatt har han sovit ganska bra, han sov tillochmed när vi skulle gå iväg nu på förmiddagen, så jag behövde väcka honom så han skulle få i sig en slurp med mjölk innan. Och när han hade ätit så skulle vi byta blöja, då passade han på att kissa ut i det fria två gånger! Våran lilla buse!

Våran stora kille

Idag var vi på ett BVC besök. Det var dags att väga och mäta våran lilla skrutt. Eller jag kanske inte borde säga lilla ;)

På vågen stod det idag 4340 gram, för elva dagar sen när han föddes så vägde han 3815. Han har alltså gått upp 525 gram sen han föddes!! Han äter och växer!

På längden hade han också växt, nu var han 56,5 cm lång, när han föddes var han 54 cm lång, så 2,5 cm längre har han blivit!

Jag ska också passa på att berätta att om någon tänkte köpa kläder till honom, så köp i storlek 62, inte 56, för 56 sitter perfekt nu, men med tanke på hur snabbt han växer så är det bättre med lite större :)

Liten shoppingtur

Idag mår jag mycket bättre så vi bestämde oss för att promenera ner på byn.

Vi hade nämligen några ärenden att ta hand om. Vi besökte apoteket där vi skaffade en philips avent manuell bröstpump, en febertermometer och lite ny babyolja. Sen så köpte vi mer blöjor och lite saker på bokhandeln.

Vi hann också med att besöka min mamma på hennes jobb en stund.

Idag har Neo på sig ett par hängselbrallor och en body ifrån newbie :)

Inte på topp

Jag har fått mjölkstockning :/ jag fick det i förrgår kväll och det är ännu inte helt borta... Så jag gör allt för att få det att försvinna nu, men det tar tid...

Annars så mår vi väldigt bra, igår kväll så fick Neo snutta tutte tills han var helt nöjd och det lönade sig verkligen för då sov han sen fyra timmar i sträck i sin egna säng. Sen ammade jag honom i ca. 40 minuter, sen sov han ytterligare tre timmar i sin egna säng.

Han är verkligen en ängel, så lugn och snäll :)

En lista

För att Neo sover och jag är uttråkad...

När fick du reda på att du var gravid? Gjorde ett graviditetstest den 29/3 - 2012, men en vecka innan så var jag helt hundra på att jag var gravid.

Var bebisen planerad? Ja

Mådde du illa mycket? Nej inte direkt. Mådde väldigt illa hela vecka 9 men innan och efter det mådde jag bara illa om jag inte ätit ordentligt.

Hur blev ditt hår? Som innan

Hade du mycket halsbränna? Lite grann de sista veckorna

Vad tyckte du inte om för mat? Stekos överhuvudtaget tyckte jag var äckligt.

Vad gillade du för mat? Apelsiner och satsumas åt jag extremt många.

När kände du bebisens första sparkar? i mitten av vecka 15.

När började dina förvärkar? lite efter vecka 30

Var du ofta orolig? Ja, speciellt den sista tiden.

Samlade du på gravidtidningar och böcker? en del tidningar.

Sparkade bebisen mycket? Ja väldigt mycket, men de två sista veckorna lugnade han ner sig. 

När började du läcka bröstmjölk? jag läckte inte så mycket, nästan bara när ett barn grät.

Fick du bristningar? Ja, först på låren, sen på höfterna, sen på brösten, sen på magen och ryggen.

Hur kommer det sig att du behöll bebisen? Vilken dum fråga, vi ville ju ha barn?

Blödde du nångång? Nej inget alls.

Levde du på som vanligt? Nja... I slutet höll jag mig mest inomhus då kroppen var så sliten. 

Hur gammal va du när du blev gravid? 19

Hur tog dina föräldrar det? Jag tror de blev glada för våran skull.

Hur tog din partner det? Extremt glad.

Vart bodde ni? I våran lägenhet, precis som nu.

Hur ofta gick du till MVC? Så ofta man skulle, men de sista veckorna gick jag varje vecka.

Vad var ditt sista SF mått? 36 tror jag. 

Hur många ggr åkte du in till förlossningen? Två gånger.

Hur många UL gjorde du? Först ett KUB ultraljud i vecka 14, sen rutinultraljud i vecka 20, sen så gjorde vi ett tillväxtsultraljud 38.

Hur började din förlossning? Vattenavgång

Hur många timmar tog din förlossning? Vattnet gick 00.30, han var ute 10.56. 

Födde du vaginalt eller kejsarsnitt? Det blev ett ur-akut kejsarsnitt. 

Hur mkt var du öppen när du åkte in? De ville inte känna för mycket eftersom att vattnet hade gått så de kände först några timmar efter att vi kom in och då var jag 2 cm öppen.

Vilken smärtlindring tog du? Bedövning i ryggen.

Hade ni förberett BB-Väskan? Ja, den var helt färdig.

Hur var din partner under förlossningen? Han var helt underbar, jag hade verkligen inte klarat mig utan honom. 

Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Det blev ett ur-akut snitt då han hade syrebrist

Blev det komplikationer? Ja ett kejsarsnitt räknas väl som en komplikation.

Fick du sy? Ja, eftersom jag gjorde kejsarsnitt..

Hur var vikt och längd? 3816g och 54 cm lång

Ögonfärg? Mörkblå

Hårfärg? Mörkblond

Ammade du? Ja.

Ammar du? Ja.

Hur gammal är bebisen nu? 9 dagar gammal

Vad tyckte du om förlossningen? Chockerande men ändå helt underbar

Vill du ha en till? Ja nån gång i framtiden

Planerar ni en till? Ja, fast om kanske två år. 

När kommer andra barnet? som jag sa på den tidigare frågan

Hur är ert förhållande? Helt perfekt

Hur mkt gick du upp under graviditeten? 21,5 kg

Vilken vecka födde du i? 40+1

Helt klart värt

Fick just precis hem en amningsbh ifrån Glammom. Jag beställde därifrån då det inte finns amningbhar anpassade för mig som har 80F i vanliga butiker. Visserligen så kostade det lite mer, jag betalade 449 kr för den jag beställde, men den sitter hur bra som helst, dessutom är den hur snygg som helst, man behöver ju inte gå runt i fula bhar bara för att man ammar!

Beställde en mys/sov amningbh också. Jag läcker mjölk som bara den så jag behövde verkligen en bekväm att sova i, som jag kan ha inlägg i.

H&M's amningbhar är verkligen inget att hänga upp i julgranen... Så jag rekommendera er att beställa ifrån glammom, där får man dessutom prova och skicka tillbaka om det inte skulle passa, vilket jag tycker är otroligt bra.

Vi beställde även en bärsele och en vinteråkpåse idag ifrån lekmer, vi har beställt därifrån förut och hade nu en 15 % rabatt-kod. Så det passade bra. Det blev 1018 kr med fri frakt, även då det egentligen skulle ha kostat 799 kr för bärselen och 399 kr för åkpåsen, alltså 1198 kr egentligen.

Vad Neo önskar sig

Neo önskar sig fina saker i julklapp. I klädväg så har han storlek 56 till jul, om någon undrar. Sen så önskar han sig leksaker, som bitringar. Påslakanset till vagn och spjälsäng. Gipsavgjutning till hand och fot.

Ja sånna saker :)

Förlossningsberättelse

Jag tänkte skriva ihop en förlossningsberättelse för er som är intresserade och för min egen skull. Men dessvärre så är våra minnen lite suddiga från den dagen. Vi har ringt och bett om förlossningsjournalen, men det kunde ta upp till en månad för den att komma. Så nu skriver jag ner det som jag uppfattade förloppet, sen när journalen har kommit så skriver jag en ny berättelse, som är helt korrekt. 

2012, 7 December.

Klockan 00.30 cirka, jag vaknar upp av någon anledning, rör mig en centimeter åt sidan och känner hur något rinner ur mig där nere. Det kommer rätt så mycket. Jag väcker Tobias och säger något i stil med ”öhm.. Jag tror att mitt vatten just gick..” Sen var det bara att ta sig ur sängen och springa till toaletten medan det rann ner för mina ben. När jag sätter mig på toan så ser jag inte enbart att mina trosor är genomblöta utan en slempropp lika stor som en golfboll ligger även däri. En hel del vatten hamnar i toaletten också och det är helt omöjligt att försöka få det torrt.

Jag tar telefonen och ringer min mamma, sen får Tobias ringa karlskoga förlossning. Han pratar med dem och berättar läget, att mitt vatten gått men att jag inte har regelbundna värkar. De säger att vi ska avvakta med att åka in på en gång. Utan vi får en tid till klockan åtta, morgonen efter och de säger att vi får åka in innan dess om jag skulle få värkar. De tycker även att jag ska försöka vila/sova så mycket jag kan. 
Jag byter trosor, tar på mig en binda och slänger en handduk och ett sånt där kissunderlakan på sängen. Sen så försöker vi sova en liten stund, 5-10 minuter senare så kommer en värk, jag märker direkt att det är förlossningsvärkar, för de är helt annorlunda mot de tidigare förvärkarna. Mycket mer intensiva och smärtsamma. 

01.32, Värkarna har blivit mer intensiva och regelbundna, de kommer nu med 3-4 minuters mellanrum och är riktigt smärtsamma. Vi bestämmer oss för att ringa in till förlossningen och berätta att vi kommer in. Tobias ringer dit och sen ringer jag min mamma igen och ber någon att komma och köra oss. 

Att försöka klä sig och göra sig klar för att åka var inte lätt med värkar, men jag lyckades med hjälp av Tobias. 

Sen så kom pappa och hämtade oss, bilresan på 40 minuter till Karlskoga var inte lätt. Jag satt och pusta och stöna hela vägen in, höll även riktigt hårt i det där pensionärshandtaget ovanför dörren, för när jag klämde på det så kändes det lite bättre. 

Vi kommer fram till sjukhusets akutingång runt klockan 02.30. Där får vi ett hisskort och jag får sätta mig i en rullstol som pappa kör upp till förlossningen. Vi kommer in där och träffar samma barnmorska och undersköterska som var där förra gången vi åkte in. Vi får även samma förlossningssal som när vi var där förra gången. 

Vi får börja med att jag får lämna ett urinprov (tro mig, inte lätt att göra när man har vatten som rinner hela tiden). Sen så blev jag uppkopplad till en CTG-kurva och fick ligga med den ganska länge. 

Efter ett tag med ganska smärtsamma värkar så tycker barnmorskan att jag ska prova att ta ett bad då det inte hjälpte med värmekudde längre och jag inte ville ta någon alvedon. Så jag tar mig in i badrummet och "hoppar" ner i badet. Otroligt skönt! Värkarna gjorde fortfarande extremt ont, men inte alls lika illa. Medan jag låg i badet så kollade barnmorskan på bindan jag haft på mig, hon kommer strax tillbaka och frågar om färgen på fostervattnet varit lika ända sen vattnet gick, för hon ser att det är missfärgat, då det är gul-grönt i färgen. Jag berättar att det från början var genomskinligt, sen ändrade det färg till brunt för att sedan bli gul-grönt. Hon säger inte mycket mer utan går iväg efter en stund. 

Jag ligger i badet ytterligare en stund. Men snart så hjälper inte ens det varma vattnet för att stilla smärtan så jag  tar mig med hjälp ifrån Tobias ur badet, klär på mig och går tillbaka till sängen. 

Efter att jag har legat i sängen ett tag så kommer barnmorskan och undersköterskan in, de säger att det är dags att känna efter hur öppen jag är. Det visar sig att jag har öppnat mig 2 cm. De sätter även in en skalpelektrod på Neos huvud, för att kunna se hans hjärta bättre.

Jag får ligga en stund till med CTG och värkar. Det börjar nu göra riktigt ont, dessutom så är vi ganska fundersamma då hans CTG kurva på hjärtslagen ser väldigt konstig ut. Efter varje värk så går hans hjärtljud ner, för att sen öka rätt rejält, det blir ett slags vågmönster. 

Hjärtljuden är översta kurvan och värkarna i nederkant. Här kan man se vågmönstret och hur det går ner efter varje värk.

Efter ett tag så börjar jag skrika och åla mig varje gång en värk kommer, jag känner nu att det börjar bli rätt så jobbigt, så barnmorskan kommer in och frågar om jag vill ha lite morfin mot smärtan och så att jag ska kunna vila lite, då jag bara fått en timmes sömn. Efter att vi övervägt det en kort stund så bestämmer vi oss för att jag ska ta morfinet. 

Morfinet hjälpte rejält, det gjorde att jag kunde sova mellan värkarna och på så sätt få lite vila. Jag blev också väldigt lugn. Det lustigaste med morfinet var att jag fick för mig att jag hörde musik, jag var verkligen helt säker på att jag hörde musiken, jag frågade Tobias flera gånger om han också hörde den. Sen så blev jag alldeles seg och fick ett lyckorus typ. 

Här börjar allt bli riktigt suddigt. Jag var ganska borta från morfinet. Men vi tror att jag nu fick en kanyl i handen, med det så tog barnmorskan ett blodprov och sa att hon lämnade den i ifall hon behövde ta fler prover, i efterhand så fick vi höra att anledningen till att de lämnade den var för att de visste vad som skulle komma. 

Nu blev det ytterligare en CTG-kurva och efter en stund så kommer barnmorskan, undersköterskan och två män in i rummet. Den ena mannen kände vi igen ifrån förra gången vi var där, Christian, han var den som gjorde tillväxtsultraljudet och den andra hette Per-Mårten. De var läkare, så nu förstod vi att något var på tok. 

De förklarade väldigt tydligt vad det var som hände. De sa att Neo inte mådde bra alls och att de behövde göra lite prover. Barnmorskan berättar även att det finns en risk för att det kan bli kejsarsnitt. Jag blir upphissad i taket (känns det som), de höjde iallafall sängen väldigt högt. Sen så börjar undersökningen, jag är nu 4 cm öppen får jag höra. Sen så ska de ta ett blodprov ifrån Neos huvud för att kolla om han har syrebrist. Det visar att han ligger precis innan gränsen till farligt, sen så säger de att de ska ta ett till om en kvart. Det visar ett ännu sämre värde, som också ligger precis innan gränsen, lite närmre. Efter ytterligare en kvart så tar de ett till prov och det är ännu sämre och ligger nu precis på gränsen. Det försämras alltså ganska drastiskt. 

Christian berättar väldigt lugnt att de skulle vilja ta ut Neo via ett kejsarsnitt och att de nu ska förbereda mig för en operation. Jag får även frågan om jag vill vara nedsövd eller vaken, men jag vill vara vaken, så jag kan se honom så fort han kommer ut. Jag får en kateter och ett dropp i handen. Barnmorskan pratar lite med mig då jag gråter rätt så mycket, hon försöker lugna mig och Tobias är också ett jättestort stöd. Det enda jag varit rädd för innan förlossningen var just ett kejsarsnitt, så själva tanken var väldigt skrämmande. 

Sen så förbereds vi för att bege oss ner till operationssalen. Tobias tar med kameran och en rullvagnssäng tas med till Neo. Jag minns att jag stirrade på den rätt länge och tänkte, oj, det här kommer gå riktigt fort, snart har vi våran bebis, men det kändes också väldigt overkligt att just han skulle ligga i den sen. 

Jag blir utrullad ur rummet och körd till hissen, sen så minns jag en massa lampor, passerande genom dörrar och liknande, jag sa till Tobias att jag inte skulle hitta tillbaka dit, för att jag var så borta. Hela vägen dit så storgrät jag. 

Vi kommer fram och Tobias går iväg med barnmorskan för att byta om till operationskläder. Jag får byta säng till en obekväm operationssäng/brits. Jag sa till Tobias nu i efterhand att det var tur att jag sen var bortdomnad från bröstet och ner, för annars skulle det varit så extremt obekvämt. 

Sen blir jag inrullad i operationssalen, en sån där typisk sal som man ser på tv, med en riktigt stor lampa i taket och en massa maskiner. Sen så får jag sätta mig upp och få bedövning i ryggen, det sticker till rätt så rejält, sen börjar benen domna bort direkt. Jag blir också inkopplad till allt möjligt, men jag har ingen aning om vad.

Tobias sätter sig vid mitt huvud och de börjar känns på min mage, så att de ser att jag är helt bedövad. Sen så börjar det, med mig som gråter för fullt. Jag gråter så mycket jag kan. 

Det var hemskt, jag kände hur de bände och drog i magen, jag kände hur de skar i mig och tryckte. Jag minns att jag flera gånger sa "varför drar de så mycket? Jag känner hur de drar!!". Jag tyckte det var riktigt otäckt. 

Sen efter några minuter så blir klockan 10.56 och vi hör våran lilla son gny till för att sen skrika för första gången. Jag tittar runt och försöker se honom, men eftersom de har ett skynke för så kan jag inte se honom än. Sen så får jag äntligen se honom, vårat lilla mirakel. Som vi hade längtat! Nu bara forsade tårarna ut, och jag smekte honom och pussade på honom och pratade med honom. Lyckan jag kände då är inte lik någon annan jag någonsin känt, jag gråter bara jag tänker på hur underbart det ögonblicket var. 

De berättade nu att anledningen till syrebristen hade varit att navelsträngen var lindad runt hans hals, fyra varv och att det tillochmed var en knut på den. Han hade aldrig överlevt en vanlig förlossning. 

Jag är överlycklig för hur bra Karlskoga förlossning tog hand om oss och såg till att våran son klarade sig ut. 

Här är första bilden som någonsin togs på Neo.

Här klipper Tobias navelsträngen

Tobias är väldigt snygg i sjukhuskläder!

När jag fick hålla honom för första gången, underbaraste ögonblicket!

Så, det var väl det, ska som sagt skriva om den efter vi fått hem journalen, men tills dess får det här duga. Om någon har en fråga, så fråga på bara!

En vecka

Vi har nu haft våran älskling hos oss i en vecka. En hel vecka fast det känns bara som några få dagar.

Jag har börjat skriva på förlossningsberättelsen, men det är svårt att bli klar med den när man ammar hela dagarna i ända ;)

Hemma!

Igår kom vi hem (äntligen), som vi har längtat. Det kändes så otroligt bra att få sköta sig själv och inte behöva tänka på en massa andra. Hittills har det gått riktigt bra att vara hemma, det går faktiskt bättre här hemma.

Kusin Ebba kom på besök igår och ville träffa sin lilla kusin, hon är så gullig och han fick ligga hos henne en stund, då såg hon så stolt ut!

Inatt har jag nog sovit mer än någon dag som vi var inlagda. Han somnade lugnt och fint igår runt 23-tiden, då la vi honom i hans egen säng, vilket var första gången. Han verkade trivas rätt så bra för han vaknade först tre timmar senare. Då ammade jag honom sen försökte vi få honom att somna igen, efter ett blöjbyte då. Men han vill verkligen inte.. Så tre timmar senare så bunkrade vi upp kuddar på min sida av sängen, han fick ligga och amma tills han somnade och då sov han rätt länge. Tror han sov ytterligare tre timmar. Så jag har faktiskt fått 6 timmars sömn inatt och det var riktigt skönt, dessutom så var det inte i en obekväm sjukhussäng!

Så det är faktiskt riktigt skönt att vara hemma.

Nu väntar ett besök ifrån BVC, den första kontakten är ju ett hembesök! Så jag är riktigt nervös, känns som att man blir extremt granskad!

Det där med att vara ihopsydd

Nu är det nästan exakt två dagar sen jag låg på operationsbordet, som var allt annat än bekvämt. Vi har alltså varit föräldrar i två dagar idag, vilket känns helt sjukt.

Jag har äntligen börjat kunna ta mig ur sängen för att gå korta turer, orkade ta mig till cafeterian här för att äta frukost iallafall. Och jag orkade stå med vid ett blöjbyte igår.

Det gör inte alls lika ont längre i såret, jag får fortfarande en del smärtlindrande men mest i form av tabletter nu. Det som gör mest ont är att nysa och hosta, när man gör det så känns det som att hela kroppen går sönder.

Hoppas vi kan åka hem om några dagar :)

Ute ur sängen

Idag har vi lagt fokus på att få ur mig ur sängen, igår vid niotiden fick jag en kateter och hade sen dess inte rört mig ur sängen då jag varit så extremt öm och mörbultad i kroppen, främst i såret. Men nu på förmiddagen idag så togs den bort, första gången jag va uppe fungerade det inte så bra, höll på att svimma så efter jag tagit mig tillbaka till sängen så sa dem att jag hade dåligt blodvärde och de bestämde att jag behövde få lite blod, så jag har nu fått två påsar blod in i kroppen.

Efter den gången så har varje gång gått mycket bättre och i skrivande stund så har jag just precis varit uppe och gått runt i rummet i några minuter.

Jag är nöjd och det är så himla skönt att vara uppe och gå även om det bara är några minuter, man får träsmak i baken av den här förbaskade sjukhussängen.

Vi har det så otroligt mysigt jag och min lilla familj, allt faller så naturligt. Tobias är en helt fantastisk pappa, han är hur duktig som helst, det märks verkligen hur mycket han älskar Neo.

Jag och Neo sov tre timmar i sträck nu på dagen, han somnade i min famn och jag var så trött så jag somnade också. Det är så underbart att vara mamma, känns som att mitt liv är fulländat nu.

Förlåt för ett rörigt inlägg men jag hinner inte direkt skriva om det, för en liten pojke här är snuttsugen!

Karl Neo William Hurtig

Då var han här våran lilla skatt. Klockan 10.56 såg han dagens ljus för första gången, igår fredag den 7/12.

54 cm lång och väger 3815 gram. Han är helt perfekt!

Ska försöka skriva förlossnings-berättelse imorgon.

Detta har hänt fram tills nu

Hej alla bloggläsare! Tobias här.

Nu har vi varit på förlossningen i 4 timmar, mest har dem använt CTG för att kontrollera värkar och hjärtljud, Bea har fått ta sig ett bad och sedan kände dem på livmoderhalstappen, då var hon öppen 2cm, och dem vill inte känna för ofta då vattnet har gått. Efter ännu ett bra tag med CTG så beslöt dem sig för att sätta en elektrod på hans lilla hjässa, för det funkade inte så bra med CTG hjärtljuden och sen efter en kort stund beslöt dem sig för att ge Bea en morfinspruta, vilken som just börjat ta sig.

Hon har haft extremt jobbiga och onda värkar, men fått beröm för sin andning men nu hoppas vi på att hon ska kunna slappna av lite grann.

Skriver mer sen, ta hand om er :)

Vattenavgång

Mitt vatten gick precis!! Jag vaknade upp och kände något väldigt skumt, sen blir det blött... Jag får panik och ropar på Tobias som ligger en halvmeter ifrån mig, jag säger "Öhm, jag tror att mitt vatten har gått..." Sen så springer han och hämtar en handduk och jag får springa till toaletten.

Herregud alltså, det bara rinner ur mig!!! Så vi ringde till förlossningen och fick en tid vid klockan åtta nu på morgonen. Vi ska försöka sova en stund nu då jag inte har något värkarbete än. Om det drar igång så blir det att skynda sig in...

Nu hoppas jag att det här blir sista inlägget innan vi har en bebis och att min kropp själv drar ihåg värkarna, inte att de behöver hjälpa till på traven!

Godnatt världen

Då var det då slut på den första dagen över tiden. Imorgon går vi in i 40+1, men förhoppningsvis så hinner vi inte gå in i vecka 41+0, vi håller tummarna iallafall!

Dagen har minst sagt varit händelserik och min rygg är helt slut lika som mina fötter! Jag har varit i Örebro med min mor och Tobias hela eftermiddagen och hjälpt mor att handla julklappar, samt köpt vinterskor till både mig och Tobias. Det var som vanligt väldigt kul att vara med mamma, men har man bästa familjen så har man :)

Vi är redan klara med alla julklappar och nu återstår bara inslagning. Vilket känns otroligt skönt!

Kan också nämna att fler delar av slemproppen har lossnat, men varje gång har det varit mindre och mindre, så jag hoppas verkligen att allt släppt nu så att det är öppet och klart!

Tror dock inte att något händer inatt då jag enbart haft oregelbundna värkar nu på kvällen. Så ett litet tag till får jag nog stå ut med magen ;)

BM-besök

Nu har jag precis kommit hem ifrån ett besök hos barnmorskan, förhoppningsvis det sista.

Det var den vanliga proceduren, urinprov som visade att jag inte hade någon äggvita, sen blodtryck på 130, sen lite prat och frågor, fick reda på att man blir startad i vecka 41+6 iallafall, så max två veckor kvar då. Sen så var det dags för henne att mäta magen, nu låg SF-måttet på 36, och med det så ligger jag precis på mittlinjen av kurvan. Det hade alltså även växt en centimeter från förra veckan. Sen så var hon tvungen att störa honom lite och känna hur han låg, och han låg fortfarande perfekt, men det är ju klart för han är ju perfekt våran lilla skrutt. Hans hjärtljud var också dom perfekta 146 låg de på idag.

Sen så har jag lite mer information att dela med mig. Men alla kanske inte vill läsa det, så jag varnar nu i förväg! Läs på egen risk!

Imorse när jag var på toa så hittade jag en stor klump slempropp i trosorna, det släppte ju en stor del för två veckor sen, men sen dess så har bara små små delar lossnat, men nu kom en stor klump. Sen när jag var hos barnmorskan så släppte en lika stor klump till. Så nu hoppas jag att allt har släppt så att han kan komma snart!! Sammanlagt har nog en halv deciliter lossnat, om man skulle måttat upp det.

Jag tror och hoppas på att han kommer i helgen! Man måste ju försöka vara positiv! :)

Vecka 41...

Idag går jag in i vecka 41, veckan som jag aldrig trodde jag skulle gå in i och veckan jag hoppades att jag skulle slippa. Men men, här står jag idag och ska om två timmar bege mig till barnmorskan för ett rutinbesök.  Besöket känns jättejobbigt eftersom hon varje gång säger "då kanske vi inte ses nästa vecka", men sen gör vi det ändå... Bara för att jag har en envis och bekväm liten skrutt i min mage :(

I vecka 41 händer ingenting överhuvudtaget, allt är klart och det är bara en trälig väntan. Men jag försöker hålla hoppet uppe och hoppas att han kommer inom en vecka iallafall!

Nu har jag precis ätit en macka (vörtbröd med julskinka och grov senap <3) och druckit en kopp te, sen efter jag varit hos barnmorskan så ska jag följa med mina föräldrar in till Örebro när de ska julklappshandla så att jag kan hålla mig sysselsatt. För jag kan säga att det inte finns något tråkigare än övertid...

Trött och öm

Jag är helt slut i kroppen. Ryggen värker, bäckenet värker, jag har sammandragningar och jag är totalt uttråkad....

Tur att det finns glögg för sånna här tillfällen iallafall. Och eftersom jag glömde bort lunchen idag så tar jag nog några pepparkakor till också!

Det datumet vi väntat på..

Idag är det då den 5/12... Dagen som våran lilla skrutt var beräknad till, men han lyser med sin frånvaro. Jag kommer alltså behöva gå över tiden vilket känns riktigt trist. Vi har ju väntat på den här dagen så länge, och det är egentligen rätt dumt med tanke på att enbart 5 % föder på beräknat datum... Men man ställer ju lixom in sig på att det ska hända just den dagen.

Det börjar bli riktigt tungt och jobbigt, jag kan knappt stå upp för att jag får sånna hemska sammandragningar då som gör ont i hela bäckenet och ryggen, och när jag går så kilar han fast huvudet lite mer där nere så att det hugger till. Att få några timmars sömn kan man ju nästintill glömma nu, för det värker hur man än ligger och han protesterar så fort man ligger på sidan, då trycker han emot allt vad han har så att man måste lägga sig på rygg igen. Jag som alltid har sovit på mage har jättesvårt för det här..

Andra bloggar jag läser som skulle ha fått barn runt samtidigt som mig eller tillochmed efter har redan fått sina små bebisar och här står jag fortfarande gravid och fet som en ko.

Jag trodde aldrig att jag skulle klaga så här mycket innan jag blev gravid, men det märks att jag aldrig varit höggravid tidigare för det är inte det lättaste, det kommer ganska naturligt att klaga. Den som påstår att den sista tiden är "underbar" eller något har nog aldrig varit gravid, eller haft en väldigt lätt graviditet isåfall.

Råden man får den här sista tiden är "ta vara på tiden", "gör saker du inte kommer hinna sen", "passa på att vila och sova" och en massa sånt. Men nästan alla de råden är totalt värdelösa. Vi håller just nu på att måla köksluckorna och när vi målar dem så ligger de på papp på golvet i köket. När jag målat färdigt så tar det runt två minuter för mig att ta mig upp från golvet, och att ta sig upp utan stöd eller något att hålla i är helt omöjligt, när man väl kommit upp så känns det som att man har sprungit ett maraton-lopp. Dessutom så kan jag inte stå eller gå runt allt för länge för då får jag ont. Så att göra saker jag inte kommer hinna med sen är hur jobbigt som helst. Vila försöker jag göra 12 timmar om dagen, för att sova är nästan omöjligt, sist jag sov riktigt bra var nog någon gång i somras. Jag sover nog ungefär 3-5 timmar per natt, om jag har tur, och det är inte ihållande sömn utan jag vaknar hur många gånger som helst, av värkar, att man är kissnödig, att man drömt konstigt, av att han sparkar och att man svettas.

Jag är tjock och fet och kan knappt bärga mig tills jag får börja bege mig ut i snön med barnvagnen, för att försöka få bort några kilon!

Det här blev då ett ganska negativt inlägg men det behövs sånna ibland också, så man kan få ur sig lite frustration.

En positiv sak är att lillen boxas för fullt därinne just nu.. <3

1 dag kvar eller 1 evighet kvar?

Gud så segt tiden går! Idag ska det enligt ultraljudet bara vara en dag kvar men han verkar ju inte komma någon gång snart...

Vecka 40 (39+5) idag och läget är lugnt. Några förvärkar då och då men mer än så verkar inte hända.

Jag längtar så galet mycket efter min bebis och hoppas verkligen att han kommer den här veckan <3

Den sista jobbiga tiden

Idag har det varit extremt jobbigt att vara gravid. Trycket neråt har ökat drastiskt och så fort jag rör mig så hugger det till i mitt bäcken. Det är inte det minsta kul!

Sen så har jag även haft en del sammandragningar, eller förvärkar kanske jag ska säga.

Det är idag bara två dagar kvar tills han är beräknad men han känns väldigt avlägsen ändå. Jag har nästan helt tappat hoppet på att han någonsin kommer komma ut. Det känns så overkligt.

Jaja, det är väl bara att vänta antar jag...

Första advent och andra december

Idag är det första advent och andra december. Vi började därför dagen med frukostmys framför tvn.

Idag är dagen som lillen var beräknad till från början, innan vi gjorde rutin-ultraljudet. Men det verkar inte som att han tänker komma idag, så vi får helt enkelt vänta.

Idag är också min namnsdag och dagen vi fick våran lägenhet för ett år sen.

Idag är en rätt speciell dag alltså.

Tankspridd

Idag har vi verkligen fått mycket gjort, så mycket har vi inte gjort på flera månader! Vi har målat en hel del köksskåpsluckor som nu ligger och torkar på golvet, när de är klara så ska ännu fler målas och sen kanske vi nån gång blir färdiga!

Jag har verkligen varit på städ och plock humör idag! Det sista jag gjorde innan jag la mig i sängen var att städa och sortera om i städskrubben. Nu är det ordning och reda därinne.

Och det enda jag kan tänka på just nu medan Tobias ligger bredvid mig och snarkar för fullt är att jag borde städa garderoben!! Jag är inte det minsta trött utan jag vill bara ordna och fixa! Men klockan är mycket och normala människor ska sova så här lags. Jag antar att jag inte tillhör den sorten.

Lite trist...

Det är lite trist att julpynta och städa när köket är en enda röra, man försöker göra allt så fint och julmysigt men sen kollar man in i köket där det ligger papp på hela golvet, färgburkar här och där och skåpsluckor ligger på tork på golvet. Jag som sa att jag ville ha köket färdigt till första advent, ja om inte en liten tomtenisse kommer och trollar inatt så kommer det inte vara färdigt till imorgon....

Och vardagsrummet har också blivit lidande av kökets fördärv, för här står köksbordet på sniskan, stolar här och var och orsakar en enda stor röra.

Skönt att veta iallafall att när köket är helt färdigt så behöver vi inte göra något mer med den här lägenheten på renoveringsfronten, då är vi klara. Köket gjordes ju om redan förra vintern, men jag blev inte nöjd och därför gör vi det nu igen, trist men behövligt.

Idag har vi iallafall kämpat på, städat badrummet, bytt gardiner i sovrummet och köket, torkat golvet och ställt fram lite mer pynt. Adventsljustaken står klar och väntar på att bli tänd, tyvärr så får den stå på en köksbänk för tillfället då köksbordet som jag tidigare berättade om ligger på sne här i vardagsrummet....

Jag fick ingen wow-känsla av årets julkalender och jag hoppas på att de kommande avsnitten är bättre....