Idag är det då den 5/12... Dagen som våran lilla skrutt var beräknad till, men han lyser med sin frånvaro. Jag kommer alltså behöva gå över tiden vilket känns riktigt trist. Vi har ju väntat på den här dagen så länge, och det är egentligen rätt dumt med tanke på att enbart 5 % föder på beräknat datum... Men man ställer ju lixom in sig på att det ska hända just den dagen.
Det börjar bli riktigt tungt och jobbigt, jag kan knappt stå upp för att jag får sånna hemska sammandragningar då som gör ont i hela bäckenet och ryggen, och när jag går så kilar han fast huvudet lite mer där nere så att det hugger till. Att få några timmars sömn kan man ju nästintill glömma nu, för det värker hur man än ligger och han protesterar så fort man ligger på sidan, då trycker han emot allt vad han har så att man måste lägga sig på rygg igen. Jag som alltid har sovit på mage har jättesvårt för det här..
Andra bloggar jag läser som skulle ha fått barn runt samtidigt som mig eller tillochmed efter har redan fått sina små bebisar och här står jag fortfarande gravid och fet som en ko.
Jag trodde aldrig att jag skulle klaga så här mycket innan jag blev gravid, men det märks att jag aldrig varit höggravid tidigare för det är inte det lättaste, det kommer ganska naturligt att klaga. Den som påstår att den sista tiden är "underbar" eller något har nog aldrig varit gravid, eller haft en väldigt lätt graviditet isåfall.
Råden man får den här sista tiden är "ta vara på tiden", "gör saker du inte kommer hinna sen", "passa på att vila och sova" och en massa sånt. Men nästan alla de råden är totalt värdelösa. Vi håller just nu på att måla köksluckorna och när vi målar dem så ligger de på papp på golvet i köket. När jag målat färdigt så tar det runt två minuter för mig att ta mig upp från golvet, och att ta sig upp utan stöd eller något att hålla i är helt omöjligt, när man väl kommit upp så känns det som att man har sprungit ett maraton-lopp. Dessutom så kan jag inte stå eller gå runt allt för länge för då får jag ont. Så att göra saker jag inte kommer hinna med sen är hur jobbigt som helst. Vila försöker jag göra 12 timmar om dagen, för att sova är nästan omöjligt, sist jag sov riktigt bra var nog någon gång i somras. Jag sover nog ungefär 3-5 timmar per natt, om jag har tur, och det är inte ihållande sömn utan jag vaknar hur många gånger som helst, av värkar, att man är kissnödig, att man drömt konstigt, av att han sparkar och att man svettas.
Jag är tjock och fet och kan knappt bärga mig tills jag får börja bege mig ut i snön med barnvagnen, för att försöka få bort några kilon!
Det här blev då ett ganska negativt inlägg men det behövs sånna ibland också, så man kan få ur sig lite frustration.
En positiv sak är att lillen boxas för fullt därinne just nu.. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar