Det där med vänner

Alltså, jag har på senaste tiden funderat en hel del över det här med vänner. Jag har aldrig haft särskilt många vänner, jag har haft ett fåtal och dessa har bytts ut ibland. Jag har definitivt aldrig varit populär utan har mest hållit mig utanför. Vänner är i nuläget inget faktum heller, och det beror säkert på en massa anledningar, dels så gör jag mig lätt osams med folk, av någon anledning så gillar inte andra människor när man är ärlig mot dem. Sen så undviker jag också människor i en liten grad, jag accepterade mer när jag var yngre, men nu har jag ingen lust längre att ödsla tid på människor som jag vet pratar skit om mig eller inte har något intresse av mitt liv utan enbart deras egna. Då är jag ärligt talat hellre ensam.

Men en sak är säker, jag har de bästa vännerna i världen och jag vet att de alltid kommer finnas vid min sida. För mina bästa vänner är mina familjemedlemmar, vi har alltid varit väldigt tajta och på sista tiden har vi blivit ännu tajtare och jag är verkligen nöjd med det.

Dessutom så har jag ju Tobias och jag har aldrig haft så roligt med någon annan som jag har med honom. Vi kan alltid prata med varandra om precis vad som helst, vi kan fåna oss och skratta i timmar, vi har helt enkelt alltid roligt tillsammans. Det är verkligen underbart att ha pojkvän och bästa vän i en och samma person.

Nej nu ska denna bittra kärring gå till sängs!