Om bara 6 dagar så blir Neo tre hela månader gammal. Han har alltså snart funnits hos oss i tre månader. Det är riktigt länge, varje dag av graviditeten kändes som en evighet, men nu flyger verkligen dagarna förbi.
Ska börja skriva en sammanfattning varje månad vad som har hänt under den föregående månaden, gällande utveckling och liknande. Men det väntar jag med tills på torsdag.
Vi får se hur det blir till veckan. Han ska inte vara smittsam längre, men om han inte är frisk på måndag så blir det ingen babymassage på tisdag, och är han inte frisk tills på onsdag så blir det ingen föräldragrupp på torsdag och är han inte frisk då så blir det inget 3-månaders vaccin på fredagen.
Så nu får vi helt enkelt ta en dag i taget och hoppas på att det går över. Men han blir friskare för varje timme som går, han hade ju lite ögoninflammation, men det är nästintill helt borta, och hostan kommer mycket mer sällan, väldigt lite pip i andningen, inte lika snorig, febern har gått ner och han är tillbaka till sitt vanliga friska jag.
Det är verkligen tur att du finns Neo, mamma älskar dig så mycket!
Jag kan verkligen förstå människor som håller sig inne i rädslan för att deras barn ska få RS. Jag önskar att Neo hade sluppit det, för det har varit en hemsk kamp. Det är inget man räknar med att det ska hända, det bara händer och ens liv rasar då samman på en sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar