Kommer nog sakna den...

Den 2 december 2011 så fick vi nycklarna till våran lägenhet.  En tvåa på andra våningen med ett stort vardagsrum och ett sovrum, hela lägenheten på 59 kvadratmeter.Vår lägenhet som var helt inrökt från den förra ägaren. Gul och inte särskilt vacker, men vi såg potentialen. Redan samma dag började vi slita ner tapeter i hela lägenheten, då det var slitna strukturtapeter/70-talstapeter överallt. I en månad så slet vi, med hjälp av familj och vänner.

Vi hann bara bo i lägenheten i några månader innan jag blev gravid. I slutet av mars visade testet positivt och vi skulle nu bli en familj på tre.

Vi fortsatte renovera lite under graviditeten, men när jag var höggravid så målade vi köksluckorna för andra gången (hade dom vita först, men blev inte nöjda med resultatet), men som ni kan gissa så hann vi inte klart med luckorna. För då kom Neo, vår älskade lilla prins. Här har vi sovit de första nätterna tillsammans, här har vi sett Neo utvecklas och det är här som jag har burit på Neo i min mage.

Att flytta härifrån känns ända rätt så sorgligt. Vi har trivts väldigt bra här. Men det funkar inte att bo på andra våningen i en tvåa när vi har lilla Neo. Det ska bli skönt att flytta men det är inte bara skönt. Det var ändå den här lägenheten som alltid kommer vara hans första hem.

Våran hall, där jag många gånger har kommit in helt andfådd från alla trapporna under graviditeten. Även den första ytan som Neo var på, det var ju här vi bar in honom när vi kom hem från BB.

Vårt från början stora vardagsrum men som rätt fort efter att Neo kom blev för litet. Här satt jag mest när jag var trött under graviditeten och nu när jag ammat. Rummet vi spenderat mest vaken tid i.

Vårt sovrum med min älskade snygga tapet. Det här rummet har jag alltid gillat, det blev perfekt när vi renoverade det, så jag kommer sakna det en hel del faktiskt. 

Jag kommer ändå att sakna den här lägenheten, men att få större känns helt underbart.